ÄTA VILDA VÄXTER Ett samtal
Ja det var ju inte riktigt planen att sitta inne framför datorn och jobba den här veckan. Jag skulle ju planera framförande och nåt att bjuda på till trädgårdsmässa och föredrag…Och inte hade väl någon kunnat ana att istället för Trädgårdsmässa med vårens blommor och lökar, trädgårdsinspiration och en fantastisk bokflora, byggs nu ett fältsjukhus för vård av de som drabbats av ett elakt virus som kidnappat våra liv.
SOM jag sett fram emot årets Trädgårdsmässa där jag skulle presentera min nya bok, ÄTA VILDA VÄXTER och göra ett scen-samtal med min förläggare Martin Ransgart. Nu när det inte blir av så tänkte jag att då lägger jag ut samtalet här: Martin, som är en naturmupp precis som jag, har mailat frågor och jag ska försöka svara efter bästa förmåga.
Boken finns att beställa på nätbokhandlar som till exempel Adlibris och Bokus. • Vad är det för bok den här gången?
Ja man kan ju undra varför det skulle behövas en till bok om vilda ätliga växter när jag redan skrivit ett par - men ämnet är ju outtömligt! Det här är en Handbok för nybörjare, den perfekta boken för den vill men inte kan.
För den som är nyfikna på den vilda maten men som inte riktigt har vågat prova. Den vanligaste frågan jag får är: “hur ska jag veta vad som är giftigt”. Därför har jag valt ut 33 växter som är vanliga i större delen av vårt avlånga land, som är lätta att identifiera och använda. OCH bilder på de allra giftigaste växterna som eventuellt skulle kunna förväxlas med någon ätlig växt i boken. Jag skriver om när ska plockas, var de växer och så har jag hittat på ett par recept till varje växt.
Genom åren har jag märkt att intresset ökar enormt för den vilda maten men många har svårt att komma igång och blir osäkra på hur de ska använda växterna. Här har jag därför skrivit recept till varje växt och tipsat om hur man torkar, fryser eller lägger in växterna på olika vis.
Boken är direkt och handgriplig. Perfekt format att ta med i fickan när man är ute och letar.
Nadia Nörbom, illustratör, har gjort akvareller med tydliga detaljer så det ska vara enkelt att se vad som är vad.
• 33 arter, varför det? Vad får vi för växter då?
33 känns som ett lagom antal, och att det blev just 33…ja det ser ju snyggt ut! Det här är arter som är vanliga och som jag ofta får frågor om och som lämpar sig för nybörjaren. De är också tacksamma att laga mat på.
• Varför ska man äta vilda växter?
För att det är så härligt att gå ut och plocka!, det är ju livets kärna, essensen, att vara i och leva med naturen.
Det är ett fantastiskt bra sätt att knyta an till naturen. För att det är en sån glädje när man hittar till exempel en perfekt nässelplats eller en gömma med myskmadra eller vad man nu hittar, och för att det är GOTT. Och nyttigt. Dessutom behöver vi äta mer varierat. Visste du att våra förfäder som var jägare och samlare, åt cirka 500 olika växter / år. I västvärlden, idag, äter vi i genomsnitt 17 olika växter /år…undra på att vi har en dålig bakterieflora! Mångfald är grejen även när det gäller kost.
Det är ju ingen nackdel att den vilda maten är gratis.
Och nu i coronatider när vi behöver hålla avstånd från varandra är det en perfekt sysselsättning.
• Vad bör man tänka på när man plockar?
Följ Allemansrätten: inte störa och inte förstöra. Inte bryta kvistar på träd, gräv inte upp rötter och plocka aldrig ett helt bestånd av en växt. På din egen mark kan du naturligtvis göra som du vill.
Be om markägares tillstånd om du vill ha till exempel granskott.
Plocka minst 50 meter från trafikerad väg, plocka inte i industriområden eller där marken är besprutad.
• Varifrån kommer ditt intresse?
Har nog alltid haft det med mig. Som barn och under hela min uppväxt har naturen varit en självklar del i min vardag. Som barn plockade jag svamp och nässlor med farmor, vilda bär på landet och morfar, som var en vän av ordning, lärde mig de växternas botaniska namn. Att jag är så besatt av att plocka har kanske att göra med att vi på morfars och mormors landställe i Västervik inte fick plocka blommorna på tomten för morfar ville att de skulle få fröa av sig!
• Varför gillar du det så mycket?
Hm…konstig fråga…hur kan man inte gilla det?! Nämen…allvarligt…det är hela upplevelsen. Medan jag letar och plockar är jag fullständigt närvarande i mina sinnen. Det finns liksom inte plats för oro och bekymmer, hjärnan slappnar av och jag blir lugn i hela kroppen. Igår när solen strålade från en klarblå himmel gick jag till ett speciellt nässelställe och plockade tillsammans med en väninna och då känns resten av världen väldigt långt borta. Vi plockade, pratade, delade på en macka. Plockade lite mer…tanken får fria tyglar, samtalen blir alltid så bra, jag hinner tänka långa tankar och bara är.
Det är också väldigt tillfredsställande att se hur påsarna fylls på med godsaker och jag gillar att tänka på vad jag ska göra av växterna jag plockat. Men det är nog kanske allra mest det sinnliga som är den stora behållningen: kontakten med växten och jorden, alla ljuden - vinden, fåglarna, rådjuren, ett träd som knakar till, kanske regnet som droppar mot löv och mossa. Känna marken under fötterna, alla dofter…närvaron. Känslan av sammanhang. Det är grejen för mig.
• Har du redan plockat i år? Vadå för något?
Absolut! Allt är galet tidigt i år och jag har plockat nässlor i flera veckor redan. Löktrav, röllikablad (pyttesmå men ooooh så goda), maskrosblad, skogsviol, vårlök, tusensköna och spansk körvel. Kolla mackan!
• Vad gör man maskrosblad och blommorna?
Min bästa macka just nu är ett grovt rågbröd med färskost och en drös färska örter. Bland annat maskrosblad. Igår tillagade jag linser med savoykål och toppade med färska maskroskblad. I sallader är de perfekta för att ge en liten vild touch - de är lite beska så tänk rucola liksom. När de blir lite större kommer jag tillaga Xorta, en rätt som är vanlig i många länder kring Medelhavet och som består av beska vårväxter som maskros och cikoria. Man förväller dem och steker i olivolja med citron, olivolja och svartpeppar. Gott!
• Boken är illustrerad! Varför inte foto?
För att jag älskar att jobba med superbegåvade Nadia Nörbom…och för att med illustrationer är det lättare att illustrera detaljer och att visa hur olika växtdelar ser ut under olika säsonger. Det går naturligtvis också att göra med foto men det är bra med illustration just för att visa på detaljer. Jag har ju dessutom gjort ett antal böcker med fotografier, som till exempel Det Vilda Köket (som jag skrev tillsammans med Rune Kalf-Hansen).
Ok. Jag erkänner: också för att det blir så väldigt vackert!
Jag vill också tillägga att recepten i boken är tänkta som en utgångspunkt, en inspiration - självklart vill jag uppmuntra till att prova egna recept, kanske man byter ut andra gröna växter som grönkål eller spenat mot något vilt, till exempel kirskål eller nässlor. Man behöver inte vara mästerkock för att använda det vilda, det har människan gjort i årtusenden.
Stay wild!
Lisen