Vardagen på ett barnhemsbygge

with Inga kommentarer

Morgnarna är underbara – temperaturen behaglig, det ligger ett dis över bergen och ljuset är milt. Världen vaknar. Runt 8 kommer arbetslaget till arbetet för att ta itu med dagen. Vi hjälper dem öppna förråd, de tar vad de behöver och jobbar effektivt hela dagen tills mörkret faller.

Här görs allt för hand

 

Takbjälkar

Kossa

 

När det behövs material ger de oss (volontärer) en beställning och vi ser till att ordna så det finns på plats när det behövs. Låter ju enkelt tänker jag– bara att ordna…Men här är det inte bara att lyfta på telefonen och göra en beställning och förvänta sig att det man beställt kommer levererat nästa dag. Oh no. Förra veckan när teglet tog slut och den nya som var beställt från tillverkaren skulle komma dök det aldrig upp. Ok, bara att hoppa in i bilen, chauffören Saidi körde oss till Arusha (dryg timme härifrån) och åka till fabriken. Där ryckte personalen på axlarna och pekade på högen med det tegel vi beställt som ännu inte var bränt. Aha. – Hur lång tid tar det? – 3 dagar. – När kan vi får det? – Om en vecka. – Hm….kan inte vänta, bygget får inte stanna. Vi letar efter en annan leverantör. Vi hoppar in i bilen, kör vidare, besöker en annan fabrik, börjar med att inspektera kvalitetén, no good. Kör vidare till nästa – de kan inte göra rätt storlek. Jakten fortsätter till en som ser bra ut, kvaliteten är ok men storleken fel. Det är säkert 40 grader varmt i bilen och vi har mycket att göra idag, men måste ha tegel. Nytt försök – de skakar på huvudet, nej de kan inte heller tillverka rätt storlek. Vi är fast och måste acceptera väntan på den första leveransen. Bara att tänka om och planera vad som kan göras på bygget under tiden. Den här turen fick jag lära mig mer om tegel än jag någonsin trodde jag skulle lära mig! Hur man avgör kvaliteten, hur tillverkningen går ut, arbetet bakom…varje dag något nytt!

Caroline på tegelfabriken
Caroline på tegelfabriken

 

Tegelvägg

 

Fler vardagsglimtar: Myror. Det har blivit varmare och fuktigare de senaste dagarna och det betyder fler insekter. I tisdags kväll virade jag in en halv mango i en plastpåse och lämnade en öppnad avokado i fruktkorgen. När jag kom ut på morgonen, sugen på min fruktsallad som njuter av varje dag med mango, papaya, avokado, passionsfrukt, nötter och andra godsaker, tog jag fram min halva mango som var töckt av små små små små små små myror. Lyfte blicken – från fönstret marscherade en strid ström av myror ned i fruktkorgen och in i påsen. Avokadon? Hela snittytan var kolsvart av myror…Då gick Sundgren igång – jag har såpat fönsterkarmarna för att bryta doftspåren, gnidit in dem med kanel, skurat bordet och fruktkorgen, lagt en ring av kanel runt dem och gnidit in korgen med den doftande kryddan. Och banne mig – de håller sig utanför! Det betyder inte att de försvinner – i morse hade de hittat till honungsburken på hyllan ovanför diskbänken. Jag ger mig inte, nu är även den skurad och ingnodd. Luktar kanel överallt! Skrattar åt mig själv: – Vad gjorde du i Tanzania? – Krigade mot myror. Igårkväll dödade jag en skorpion med min dödliga Birkenstocksandal.

 

Mer om bygget – takbjälkarna ska byggas och en basketboll plan börjar ta form och ska bli klar till jul. Killarna har grävt en grund, nu lägger de sten och inom kort kommer de täcka planen med betong. Det ska bli så roligt att sätta upp basketkorgarna och ta hit barnen! Bästa julklappen. Volontären Louisa Tornberg som är 19 år och ska jobba med barnen i fyra månader, gjorde en insamling bland vänner och bekanta innan hon flög hit, för att få ihop pengar till basketutrustning och anläggning av planen. Strongt gjort tycker jag! By the way, teglet har fortfarande inte anlänt. Goda nyheter är att igår började de sätta upp takbjälkar på ett av de fyra husen. Pole pole (slowly slowly) så kommer allt på plats!

Kanelkrig mot myror
Kanelkrig mot myror

 

Tjing, L

Leave a Reply