Kristi flygare

with Inga kommentarer

Solen skiner och himlen är blå. Naturen står i sin fulla prakt. En bra helg att flyga till himlen.  Så måste han ha tänkt, Jesus, när han gjorde sig redo för sin himlafärd. Lite som att ge sig av när festen är som roligast.

Sånt kan jag ligga och fundera över när jag kikar upp mot himlen som är oskyldigt sommarblå och löftesrik.

Det är en go känsla med gräset under sig och himlen vidöppen ovanför. Nå, igår låg jag är i gräset på min lunchrast när jag jobbade på Rosendal, och som sig bör denna flygarhelg, tänkte jag på döden. Inte i några dystra termer alls, tvärtom, mer om det sköna och vackra som komma skall. Kanske. Man vet ju inget med säkerhet. Är jag morbid som skriver om detta i min blogg? Hm, nej, jag tror inte det, döden är något vi alla lever med och funderar på så varför inte. Förresten är det ju min blogg och jag kan skriva om vad jag vill!

Och vill du kära läsare läsa om något roligare ska jag försöka hitta på ett roligare ämne till imorgon. Just nu är det detta jag går och funderar över då min mormor nyligen gick bort och jag har haft anledning att fundera kring döden senaste veckan. Finner att det är livsbejakande och att döden som vi alla har någon slags mer eller mindre neurotisk relation till faktiskt är fridfull. Iallafall när den drabbar den som levt klart. Som min mormor hade, hon blev 95. Hon är fri nu.  Mitt i all sorg spirar livet med full kraft.  Nåväl, låg där och stirrade upp i himlen och tänkte på den kristna tron där vi säger att de döda far upp i himlen. Jag tror inte alls att vi far upp i himlen och blir till änglar. Jag vill hellre tänka att vi upplöses i atomer och blir del av allt levande – gräs, blommor, stenar, morötter, fåglar, äppelträd, grus, jord, fiskar, vatten, luft, jordgubbar, nässlor, måsar…Är ni med? På så sätt får jag ihop tankarna om evigt liv och att livet, själva livskraften, är odödlig med livet ändligt. Svindlande och befriande.

Tänk att bli en atom i en kinesisk buskpion,

eller en cell i ett gullregn,

eller smaken i en druva…

Det om detta.

Såhär års, nu när livet fullständigt exploderar i naturen är jag extra tacksam att finnas till och att leva. Allt blir enklare och roligare. Inte minst matlagning! De vilda primörerna som jag levt på ett bra tag nu, som nässlor, almfrukt och granskott, har gjort sitt och de färgglada, odlade primörerna tar över. De här vackra ingredienserna ingick i  middagen som min vän och kollega Maria lagade på sin innergård i vasastan.

Och såhär blev det.

Så med detta säger jag tack för idag, slår en kullerbytta för livet och sommaren och önskar er en fortsatt skön, grön helg!

Lisen

Leave a Reply