En viltplockares vardag

with Inga kommentarer

När jag berättar att jag skördar vilda ätliga växter, både till mig själv och på uppdrag av restauranger, får människor något glansigt, romantiskt i blicken och (verkar det som) se framför sig hur jag kliver ut i solen varje morgon med min lilla korg och hatt och går runt bland grönska, fjärilar och fågelkvitter. Och så får jag höra…”lycko dig”. Jo, absolut, de dagarna finns de också.  Jag älskar det jag gör och det är verkligen av egen fri vilja. Inte minst älskar jag samarbetet med inspirerade, kreativa och ambitiösa kockar som skapar de mest fantastiska och goda rätter av grönskan jag plockar in. Men jag vill ge er annan vanlig bild ur min vardag. en helt vanlig tisdag i mars när det blåser, snöar och är +1 grad ute.

IMG_4525

Och jag har lovat nässlor, kirskål och löktrav till två krogar och det finns inte i min föreställningsvärld att inte leverera! Men ingen hatt och korg här inte. Jag ser mer ut som en påskkärring i långkalsonger, tjocka byxor, sockor, kängor, 2 tröjor, tjock lång jacka, mössa OCH sjal runt huvudet samt fårskinnsvantar och torgvantar (till plockning). Jag vet, låter mycket men det är en sak att röra sig och hålla värmen, en annan att sitta stilla på huk ett par timmar och plocka. Strävar på min cykel i motvind ut mot plockmarkerna. Svär. Kyla är inte det klimat jag mår som bäst i! Drar på mig torgvantarna, tar fram min lilla örtsax, fingrarna iskalla och stela efter ett par minuter, rotar bland fjolårsriset och ser först ingenting, bara jord och ris. Böjer mig när och där! Där är de! Små, rödgröna, fulla med smak och kraft och som sagt, väldigt små. Blir glad och uppspelt samtidigt som jag undrar vad jag gör här i kylan i jakt på de små liven…frivilligt!

IMG_4518

 

Plockar fram mina påsar, klipper av nässelskotten ett i taget med klumpiga, kalla, vantbeklädda fingrar. Snön yr. Men så bestämmer jag mig för att fokusera på här och nu och hör plötsligt en vårfågel. En till. Andas in den kalla men friska luften. Ser hur påsen sakta fylls med det gröna guldet. Det ger en enorm tillfredsställelse. Efter en timme har jag fått ihop en liten påse. Senare på säsongen får man lätt ihop ett kilo på samma tid! I did it. Kockarna blir glada (just den här omgången var till Gastrologik, imorgon ska Agrikultur få en liten påse grönt de med), jag känner mig nöjd med mig själv och kan efter utfört arbete njuta av att komma in i värmen, ta en kopp te och glädjas åt att ha mött naturen en stund, fyllt mig med energi och övervunnit mig själv för en liten stund.

Skörd i mars.

Förra veckans skörd till Agrikultur: mikroskopiska kirskåls-skott, löktrav och nässlor. Över två timmar tog det att få ihop de här små påsarna men det var det värt! Kockarna jublade av glädje. Det kommer du också göra om du tar dig tiden att gå ut nu – aldrig är väl örterna så smakrika som precis just nu.

Skörd 17 mars 2015 Agrikultur

Att skörda vilt är väl lite som ett mikrokosmos av livet självt: man får gilla läget, fokusera på det man vill få gjort och åstadkomma för sig själv och andra, ta motstånden vid hornen och tänka ”this too shall pass”. Från kylan in i värmen. Från arbete till vila. Allt är föränderligt och imorgon är en ny dag. Klyschigt, ja, men det funkar för mig. Lämna hatten hemma för nu, klä på dig ordentligt och gläds åt allt som erbjuds dig.

 

Go wild, Lisen

Leave a Reply