Sunset in the village

with Inga kommentarer

So the adventure continues…I have only been here a few days and already ”home” in Stockholm seems very distant and a new every day life is unfolding. Waking up to the sound of the rooster, making coffee and enjoying it on the terrace overlooking Kilimanjaro, watching the builders making progress with the childrens center every day, taking the compost to where it needs to be, feeding the cows with our leftovers. Being ready for surprises the whole time – like this morning when I had forgotten to close the kitchen door before I went to bed and a cat that roams around our house daily and KNOWS she is not welcome  had had a feast on our compost pile…A life that I couldn’t even imagine since I have never been here before is now becoming a habit.

My home in Tanzania - the Baobab house
My home in Tanzania – the Baobab house

Yesterday I met some if the kids from the orphanage for the first time. They come here a few times a week to help out in the garden and cleaning the areas around the house and get a chance to run free in the garden. At first they were shy but very politely took my hand and introduced themselves. Coming back after having ran a few errands the mood is completely changed, one of them, Brenda, she seems like the boldest one, dashed towards me and asked me how old I am. I answered and asked them all in return their ages. Then she asked where my babies were and when I told her I have none she looked at me quizzlingy and asked why. A middle aged woman with no children was a concept beyond her reach!

A childrens center taking shape...
A childrens center taking shape…


At sunset we (me and the other volonteer here, Klas) took a walk to the village – I have no words to how beautiful the light here is at dusk. The varm, soft light, the sky that turns from sunny bright to mild pink and golden. The breeze is soft and every dust of winds whirls up the red dust so common for the area. Smells of earth, of somebody cooking dinner over a fire or burning garbage fill the air. We see small kids herding the big cows with impressive authority, curious goats glare at us but quickly go back to grazing. All animals roam around free, no fences to be seen, but we understand they are under thorough surveillance by their keepers that sit in groups under the trees and chat.

Goats at sunset
Goats at sunset

Klas wants a beer and we ask at what might be a bar in our best Swahili where we can get some. The shopowners look at us quietly, obviously not understanding. Ok – we try again – just a slow shake of their heads and the point is further up the road. We go there, find another little ”shop” where there is no beer but we have a water and a malt soda. A man approaches us and introduces himself, greets us the way they all do here: ”Karibo sana”, which means ”very welcome”. He speaks some English and strikes up a conversation. we have a chat, his name is Samuel. He tells us about the village and the area where he has always lived. Now the soil is dry and they can’t grow their crops as planned. Twenty years ago this area used to be very fertile, a green, lush national park. The people could sow and harvest crops twice a year. Now the rains don’t come as they used to and they only get one harvest per year. The lack of water means that since they can’t afford a watertank, they must buy water from elsewhere, and they end up having to buy food rether than growing their own. This is not sustainable and Samuel is worried. No money, no water. No climate change, no food.

Cows at the Econef house
Cows at the Econef house


Later Caroline, who grew up around here, tells med that until 20 years ago they could harvest tons of bananas here. Now they plants new trees but the goats and cows eat them for lack of other greenery. Again a reminder how climate change has an acute effect on the people that did the least to cause it. Or rather – we in the West are part of the problem but after a discussion with Caroline I understand from her that, just like at home, not all people here are willing to make the necessary changes necessary. Plastic garbage is burned, there is no system for recycling…

To secure a sustaniable future for the center Caroline has invested in cows, goats, pigs and chicken. She just announced, very contained, that four cows and a few pigs are pregnant.

Below, one of the kids, Brenda, is helping out in the garden.

Brenda rensar ogräs


Pole pole Take it slow..”  – and have a great day!


More soon, Lisen

My home in Tanzania

with 1 kommentar

Ok, so I will write in English for a while now so I can take as many of you as possible with me on this journey.

I’m in Tanzania! First time ever in this part of Africa and a long awaited break from my every day life in Sweden (a life I love and appreciate deeply but sometimes a break is necessary!). My home for now is the Baobab house, located at the foot of Kilimanjaro, a part of the Econef project – soon to become a childrens’ center for 15 (and more later) orphanaged children who are now in the care of a woman named Caroline Nicholas.

How I ended up here is a long story but I’ll try to keep it short: almost exactly a year ago I met a young architect, Carolina Wikström, who told me about a project she was working on in Tanzania. I instantly became intrigued: Econef is a co-operation between above mentioned Caroline Nicholas who is from here, and Swedish architects. The buildings and the surrounding plantations is all built with local materials, use solarpanels and are more or less selfsufficient  – sustainable in every possible manner.

During our discussions as as my interest increased I all of a sudden had said yes to organizing an event to raise money for Econef, Eat for Hope, which involved some of Stockholms most famous restaurants. It became a huge success and has been followed by Hops for Hope, another ”gourmet event” I feel proud to have initiated. I don’t know how I did it but it sure was a boost to create something that became a memory for life for those present as well as creating good for the kids here. One thing led to another – more events, more involvement and now I am a member of the foundation Econef Sweden.

And, well, now I’m here! You just never know what’s next, do you…

I am still a bit overwhelmed by my encounter with this huge continent. The beauty, the kindness, the patience…but I have also witnessed the cruelty and injustice brought on by a society I still do not understand.

Life in the Baobab house is good – every day we follow the construction (pictures tomorrow, I promise) that is progressing nicely. We enjoy our meals on the terrace overlooking mount Kilimanjaro and the sounds of birds, insects, cows, goats, donkeys…no cars, no traffic. Such peace. This is no place for stress, for rushing or trying to force things to happen fast. Life has its own pace and I am struck by how somehow things get done anyway. Brings perspective on life in at home.

The children (15 of them) are now living with Caroline a few miles away from us, but they come to visit often to play (they LOVE having so much space to run around) and to help out in the garden. I am used to living alone and really enjoy having so much life around me. Hopefully, if we keep getting the funding we need, the center will be ready for the kids to move in this summer. In this vast, at the moment rather dry area, where there until now was farmland (that belongs to Caroline)- a whole community is growing up. Some years from now, it will be self sustainable: growing their own food, starting a café for people to hang out, a house where guests from Sweden can stay and enjoy the life here…I really cannot wait to see this place thrive!

So, like I said, I am met with a lot of kindness, patience and love, but there is no way getting away from the brutality – yesterday in Arusha we drove past a crowd chasing a naked man, beating him, whipping him and Caroline said ”they will kill him. He has probably stolen something and the punishment for theft is death”. That was a lot to take in. How the crowd worked themselves up, no one on his side, no police to interfere. This is a peoples court and to understand how people can have the ”right” to take ”justice” in their own hands like that is very very hard to wrap my brain around. The image of that naked man running, falling, being whipped and pushed, will never leave me.

This is also why building Econef is so important to me. If the children that stay there, that would have nobody if it weren’t for Caroline, get a home, an education, learn to grow their own food, to cook and to live together in a community, they will hopefully be saved from a destiny of living in poverty. They will know love, kindness and compassion. It’s small change but at the same time – enormous.

I will show pictures very soon, be well,



Viltskola del 51: Gran

with Inga kommentarer

Gran är gott. Om man nu absolut ska släpa in en gran i vardagsrummet och hänga pynt på den, som om den inte vore vacker nog som den är, så rekommenderar jag att köpa en ekologisk. Dels är det bättre för skogen, träden, luften, marken, miljön, planeten och allt det där, men då kan ni också nyttja den till något användbart, som fotbad, smaksättare till mat och dryck, som huskur vid förkylning och som krydda i godis.


Gran, Picea abies, är som bekant ett barrträd och som ingår i gransläktet och familjen tallväxter. En gran kan, om den inte kapas för att pryda ett vardagsrum, bli upp till 400 år. Världens äldsta gran, åldringen Old Tjikko, växer på Fulufjället i Dalarna. Och där har hen stårr och blickat ut över fjällen i 9550 år. I över nio årtusenden. Tanken svindlar och inte ens i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig vad den granen sett, varit med om och överlevt. Respekt.

Här en bild på Old Tjikko ur en av mina favoritböcker, ”Till träden” av Roine Magnusson, Åsa och Mats Ottoson (Votum förlag):

Old Tjikko
Old Tjikko

För indianer i Alaska ansågs granen så viktig att de bara kallade den ”trädet”. Det är lätt att förstå: gran innehåller naturligt både socker, mineraler och vitaminer. På våren kan man äta de späda skotten, och under vintern är det barren som kommer till nytta, då C-vitaminhalten är som högst, bara nypon och havtorn sägs innehålla mer (av våra nordiska växter). Koka en god barrdricka, det lär vara stärkande för immunförsvaret. Urkokad bark var ett bra kosttillskott i nödtider och av innerbarken gjorde man ett antioxidantrikt barkmjöl.

Här följer några fler tips på vad du kan använda din julgran till när den tjänat klart som prydnad och julklappsväktare:

– Linné skrev i Flora Oeconomica (1749) att ”Sönderhackat granris brukas över allt, att strös på golven, att därigenom förskaffa rummen en ren och angenäm lukt”. Ett lysande förslag! Strunt i doftljus och täck golven med granris.

– På 1800 – talet lär man ha skurat trägolv med sand eller hackat granris. Får, getter och hästar kunde få avnjuta gran till lunch och lär ha tyckt om det.

– Har du huvudvärk? Prova att lägga hackade granbarr på huvudet för att bota huvudvärk och / eller baksmälla. Man kan också linda granris om huvudet. Det gjorde man visst på 1700-talet.

– Grankåda tuggades för och lades på sår. Hela trädet men framförallt kådan innehåller starkt bakteriedödande och antiinflammatoriska ämnen.

– Ställ granen ute på balkongen eller i trädgården, förr eller senare (framåt februari / mars) kan det börja växa små ljusgröna granskott på den. Ät dem! De är goda och innehåller mycket C-vitamin. Gott i sallader, eller gör en god pesto av dem.

– De hårda, mörkgröna barren kan ångdestilleras för att ge ett extrakt som används för att stimulera blodcirkulationen. Den är lämplig att ha i ett varmt bad eller fotbad när man är frusen och / eller börjar bli förkyld.

– Såhär gör de ett granbad / fotbad: koka upp en stor kastrull med vatten. Lägg i några grankvistar och låt sjuda under lock 10 minuter. Häll vätskan i badkaret eller fotbadsbaljan, fyll på med vatten till en behaglig temperatur. Bada. Vid fotbad: svep en filt runt benen så du håller dig varm.

– Apropå förkylning – vid luftrörsbesvär, till exempel hosta, prova en gammal huskur: andas in ångorna från ett barravkok.

– Har du tröttnat på sötsliskig glögg tycker jag du ska prova den här friska, goda Granrisglöggen. Den komponerade Rune Kalf Hansen till vår bok Det Vilda Köket:

Skär en liten kvist granris i mindre bitar och koka den med 1 dl vatten och 1 dl strösocker i ett par minuter. Låt svalna och ställ i kylen minst ett dygn. Sila bort granriset och värm med 4 dl vitt vin, koka inte! Servera med torkade lingon och hasselnötter.

Granrisvodka. Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell

Vill du inte dricka glögg överhuvudtaget men vill ändå ha en festlig drink, gör en Granris och Vodkadrink. Även detta recept från Det Vilda Köket:i

Koka ihop 1 dl strösocker och 1 dl vatten med granriskvistar i 10 minuter. Låt stå i kylen i minst ett dygn. Sila och blanda med 24 cl vodka, skivad citron, grankvistar och isbitar. Servera i 4 glas.

Grandrink med Vodka Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell
Grandrink med Vodka Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell


Önskar er en ljusfylld första advent,



Ät örter och lev längre

with Inga kommentarer

Gång på gång får jag vatten på min kvarn att örter är bland det coolaste som hänt oss. De ger smak åt maten, de är vackra att se på, de är lättodlade, de kan snabbt och effektivt kurera en mängd vardagskrämpor, de kan användas till mat, drycker, hudvård, prydnad, i buketter och väldoft. Världen över finns ett enormt utbud av örter som genom årtusendens nyttjats och nyttjas än för att göra våra liv drägligare, härligare och roligare. Man odla dem eller skörda vilda. Det får man kalla flexibilitet och tillgänglighet! Vilken service de erbjuder.

Nu har jag läst boken ”Den blå maten” av vetenskapsjournalisten Henrik Ennart, med recept av Niklas Ekstedt (Ordfront förlag). Henrik Ennart har undersökt världens ”Blå zoner”, det vill säga områden där människor lever längst och är friskast. En av anledningarna, och kanske den viktigaste, till de här människornas långa liv och välbefinnande är vad de äter.

Den blå maten, snart på var mans bord!
Den blå maten, snart på var mans bord!

I boken får vi reda på vad de äter, vilka råvaror och hur de framställts, hur deras vardag ser ut i stort och vad de här olika zonerna har gemensamt. Till min stora glädje (men inte förvåning!) står följande att läsa:

Ät många olika sorters örter
Ät många olika sorters örter!


Ha en egen örtagård
Årets bästa hälsoråd: Ha en egen örtagård!

Att ha en egen örtagård betyder inte att man måste ha en trädgård – det räcker med några örter i fönstret eller på balkongen, kanske har du tillgång till en odlingslåda eller kan dela en jordplätt någonstans med vänner. Ett av skälen till att odla själv är att man mår bra av att hålla på med jorden. Det skapar en känsla av sammanhang och gemenskap, det är en rofylld sysselsättning och, har det visat sig – jord innehåller en mikrob som heter Mycobacterium vaccae som, när man utsätts för den (genom att ha händerna i jorden till exempel), ökar immunförsvaret och förbättrar humöret lika effektivt som antidepressiva läkemedel. Bra biverkningar för umgänget med jord med sig också – man får mat och örter!

Begreppet Blå zoner myntades av en belgisk demograf, Michel Poulain och en italiensk statistiker, Gianni Pes. Undersökningarna började i en by i östra Sardinien, där Gianni Pes upptäckt  att byns invånare blev anmärkningsvärt långlivade. Många resor senare och noggrann forskning (som ni kan läsa mer om i boken, det är oerhört spännande läsning, även för er som inte älskar örter!) kom de fram till följande gemensamma nämnare:

– Blå zoner är relativt isolerade och har kunnat behålla sin traditionella kultur .

– Den generation som klarar sig allra bäst är de som vuxit upp med en traditionell livvstil (med allt vad det innebär av kost, livsstil, sociala relationer osv) OCH kunnat dra nytta av det moderna välfärdssamhället.


– ät lite men bra

– ät fräscha råvaror, välj dem noga (tänk eko, lokalproducerat så långt det går, färgstarkt)

– ät till större delen vegetariskt med många olika sorters grönsaker och örter

–  låt kött och mjölk vara inslag i maten – gärna från får och getter

– fimpa processad mat och snabbmat

– fimpa socker, vitt mjöl med högt GI

– ät gärna frukt och honung

– ät många olika sorters grönsaker och örter



Rör på dig i vardagen! I de blå zonerna går människor inte i pension någonsin, oavsett ålder. De rör på sig ständigt, inte minst genom att odla grönsaker och ta hand om sina djur. De håller sig friska, glada, smidiga och spänstiga.

Sociala relationer. 

– omge dig med nära och kära, familj och vänner. Det här är något som kan vara en större utmaning än att påverka vad vi äter för oss som lever själva. Min lösning på det hela är att ofta bjuda hem mig till mina syskon och deras familjer, att bjuda hem vänner då och då på enkla vardagsmiddagar, se till att boka fika/ lunchmöten på stan, gärna på ställen där jag är stammis och känner mig hemma. Skapa starka band till andra människor.

Mål och mening: 

Den här punkten kan jag nog inte nog understryka vikten av. Har vi inte en känsla av mål och mening i kombination med sociala relationer kan vi äta hur rätt som helst och ändå må dåligt. Ett skäl till att gå upp ur sängen på morgonen, ett skäl att gå hemifrån på dagarna. Det kan vara allt ifrån att anlägga en örtagård till att bygga barnhem eller göra något annat storslaget, att ta hand om sina får, finnas till hjälp för sina vänner och familj.

Stress i blå zoner: 

– På Ikaria (en ö i Grekland) – lär allt gå i slow motion. Tid är ett omodernt begrepp och när man frågar vad klockan är får man till skämtsamt svar ”över 30″. Öborna sover tills de vaknar, tar en siesta efter lunch, och umgås med vänner till sent på kvällarna.

– I Okinawa, Japan, kommer ingen i tid till någonting och standardsvaret på det mesta lär vara ”nan kuru nai sa”, som betydre det löser sig. Det ska bli mitt mantra hädanefter!

– På Sardinien vandrar fårdaherdarna upp till bergstopparna (motion), där de samtalar och smakar på sitt medhavda vin medan djuren betar. Eller så sitter de bara tysta och njuter av utsikten och låter tankarna vandra.

– Nicoya halvön: här lever ättlingar till chorotegaindianerna. De lär vara vida berömda för att aldrig låta sig stressas upp över någonting överhuvudtaget.

Med detta sagt: läs boken! Väldigt inspirerande. Niklas  Ekstedts recept känns väldigt tillgängliga och lätta att laga även för en amatör som jag.

I boken får också vatten på den kvarn jag värnar om att det här med att lägga ett överdrivet fokus på ”rätt” och ”fel” råvaror eller en speciell ”diet” som är så poppis just nu, inte är en enfilig väg till hälsa. Det är hur vi lever och förhåller oss till våra liv och människorna i det som ger oss liv, lust och mening.


Eat well,live well, feel well!





Avokado för vinterhy

with Inga kommentarer

Det har varit en fantastisk November, mild, solig, snäll. För att vara November. Månaden som är förstadiet till vinter och språngbräda till jul. Men hur snällt vädret än varit så går det inte att komma ifrån att hår, hud och humör kräver större omsorger än annars. Jag upplever att huden blir torr och håret förlorar sin stuns, så nu gäller det att sätta in tungartilleriet. Bläddrar i min första bok Lisens Örtspa för att få inspiration. Blir glad när jag hittar mitt avokado recept, där jag tar hela avokadon i anspråk! Det delar jag med mig av idag.

Lisens örtspa

Råkar ha en jätteavokado hemma så det är bara att sätta igång. Den feta, mjuka frukten är mjukgörande och mosar man fruktköttet, som när man gör en guacamole, blir det en perfekt ansiktsmask. Kasta inte kärnan! Även den har hudvårdande egenskaper: lägg den i ett ljust fönster i cirka en vecka för att torka. Mal den sedan i en mixer till ett pulver som blir alldeles orange.

Mat för huden
Mat för huden

Avokadooljan, som är alldeles klorofyllgrön, innehåller fytosteroler, lecitin, squalane, vitamin A och E, mättade fettsyror, Omega 9 och Omega 7. Den är extra bra för torr och mogen hud. Känns håret torrt kan man med fördel massera in lite olja i hårtopparna.


Avokadoolja passar särskilt bra till behandling av torr, känslig och skadad hud. Finns att köpa i välsorterad livsmedelsbutiker. Välj den som är ekologisk.

Ur Lisens Örtspa, fotad av min ständige vapendragare Charlotte Gawell
Ur Lisens Örtspa, fotad av min ständige vapendragare Charlotte Gawell

Vill du inte offra fruktköttet utan hellre vill äta upp det så använd insidan på skalet  – där finns det fortfarande lite nyttigheter kvar så gnid den mot huden och vänta 10 minuter innan du sköljer av.

Här är receptet:

1 torkad avokadokärna, mald till pulver

1 liten avokado

2-3 msk avokadoolja

Blanda 1-2 msk pulver, avokado och olja  i en mixer (eller mosa ihop med en gaffel). Applicera röran i ansiktet och gärna i håret också. Skölj av efter fem minuter. Har du torra händer kan du med fördel smörja in händerna med avokadoröran, trä på en plastpåse och låt verka 15 minuter. Skölj av.

Ja men det var nog allt för idag. Solen skiner, längtar ut i skogen.

Hej från mig, Lisen



Älska kålrot!

with 2 kommentarer

Jamen jag tycker ju det är så roligt med entusiaster som har tålamodet, intresset och viljan att fördjupa sig väldigt specifika ämnen. Som värnar om det andra inte ser och brinner för att lyfta fram kunskap om just det ämnet och visa att just det här är viktigt och ni bara måste förstå hur bra det är. Till exempel finns det något som heter ”Kålrotsakademin”. Ja, ni läste rätt, en akademi med fokus på kålrötter. Eller, i alla fall med kålroten som signum för att det är en kulturväxt som har sina rötter (!) i Sverige och som har spridit sig över världen.

Kålrotsakademins uppdrag lyder som följer: ”Den 20 april bildades Kålrotsakademien för främjandet av matens kulturarv vid en ceremoni i Stockholm. Akademien, som får 18 ordinarie ledamöter, kommer att främja de kulturhistoriska och geografiska kopplingarna mellan råvara, egenskaper och uttryck i förädlade livsmedelsprodukter, maträtter och måltider. Akademien vill också lyfta fram de målande berättelserna på mål som omger dessa kopplingar i Sverige.” Ett initiativ jag applåderar.

Grundare och initiativtagare är Hans Naess, verksamhetsledare för ”Det Gastronomiska samtalet”, Sveriges mesta matambassadör och outtröttlig strateg och upphovsman till olika samtal inom matbranschen  för att driva matSverige till god kultur, gott företagande, hänsyn till miljö och solidaritet. Bidrar till att vi får bra käk helt enkelt.  Läs mer här:

Även om nu inte ovan nämnda akademi bara ägnar sig åt kålrötter utan har mer högtflygande ambitioner (som jag beundrar) än så, så gick i alla fall jag igång på den lilla oansenliga men ack så för våra förfäders överlevnad viktiga lilla knölen, Brassica napus. Min mormor tålde inte kålrot eftersom hon fått äta den, och mangold, till leda under krigen. Jag har traumatiska minnen av skolans trötta pulverrotmos (70-talets skolmat, suck) så det har varit en glad upptäckt att som vuxen återerövra den gula knölen.

Ekologisk kålrot. Gott, billigt, nyttig.
Ekologisk kålrot. Gott, billigt, nyttigt.

När åt du kålrot senast? Varierar du dina rotfukter eller blir det morötter – rödbetor – palsternacka för det är liksom dem du är van vid?

I så fall vill jag utmana dig till att nästa gång du handlar, plocka med några små fina kålrötter i korgen och testa att göra något av följande: ugnsbakad, soppa, gryta, kanske man kan göra typ pommes frites på dem? Då blir det ”Rutabaga frites”! Piffa till smaken med ingefära, rosmarin, apelsin, svartpeppar, citron eller bara brynt smör.

I P1’s ”Meny” med Tomas Tengby kan ni höra intervju från Kålrotsakademiens kålrotsprovning hos Mathias Dahlgren i höstas:

Längst ned hittar ni listan Sveriges bästa kålrötter!

Här lite nördkunskap om kålrot: liksom sina kusiner inom kålfamiljen är kålroten energisnål (35 kalorier / 100 gram), stärker immunförsvaret och innehåller mycket C-vitamin, närmare bestämt 36mg / 100 gram vilket är 45% av rekommenderat dagligt intal, samt kalium, natrium och kalcium (som nervsystemet älskar!). Vidare är den bakteriedödande, blodockersänkande (tack vare pektinet), stärker levern och bidrar då till att hjälpa kroppen rensa ut toxiner och innehåller bakterier som är bra för magen.

Snäll mot plånboken är den också – billigare mat är svårt att hitta, även när den är ekologisk (om nu någon skulle nobba ekologiskt av ekonomiska skäl!)

Är du fortfarande inte övertygad om hur förträfflig denna rot är? Ok – här kommer fler tips:

Kålroten är bra mot hosta. God och enkel hostmedicin gör du såhär

Dela en kålrot i två delar. Gröp ur den så den blir som en skål. Smörj insidan av ”skålen” med honung och låt stå tills honungen dragit ur kålsaften i skålen. Sen är det bara att konsumera den! En tesked i taget. Man kan också riva kålroten, blanda 1 del riven kålrot och 2 delar honung i en skål och ät av blandningen 5 gånger dagligen. Det blir faktiskt otippat gott.

För att behandla hosta och andra sjukdomar i andningsvägarna kan man koka kålrötter

Honung och kålrot mot hosta.
Honung och kålrot mot hosta.

Efter en halvtimme hade jag fått ihop till en sked. Låt den stå längre så blir det mer.

Hostmedicin med kålrot och honung
Hostmedicin med kålrot och honung


Mer medicin: i kålrot finns ett ämne som heter glukosinater (svavelhaltiga ämnen) som motverkar inflammation. De många antioxidanterna anses förebygga cancer framför allt i tarmar, bröst och lungor.

Sårläkande: påskynda sårläkning med färskpressad kålrotssaft.

Lite släkthistoria: kålrot är en korsning mellan kål och majrova och är en gammal kulturväxt i Skandinavien och Tyskland. Den beskrivs faktiskt botaniskt som ”tvåårig ört”. Poppis som basföda för människor och djur och kallas i Storbrittanien för Swede (svensk) från Swedish turnip = svensk rova. Rutabaga heter den i USA: på västgötska heter kålrot rotabagge vilket ledde till förvrängningen rutabaga. 

Är du fortfarande inte övertygad tycker jag du ska prova att prova ugnsbakad kålrot med apelsin och rosmarin till middag. Eller bara med brynt smör. Du kommer tacka mig, jag lovar.

Ni som läst mina blogginlägg de senaste dagarna har kanske tröttnat på rosmarin (jag tröttnar aldrig)…ta timjan istället i så fall, eller kummin. Lika gott det med!

Ugnsbakad kålrot:

Skiva, smaksätt med salt, rosmarin och olivolja. In i ugnen. Lättlagat är bara förnamnet.
Skiva, smaksätt med salt, rosmarin och olivolja. In i ugnen. Lättlagat är bara förnamnet.

4 pers

2 små eller 1 stor kålrot

saften av en halv apelsin

1-2 färsk eller torkad rosmarin

smör eller olivolja

salt, svartpeppar

Skölj och skrubba roten, skär i centimeterjocka skivor och  lägg i en smord, ugnsfast form. Pressa apelsinsaft över skivorna, häll på lite olivolja eller lägg på en smörklick, strö på lite salt och strössla över rosmarin. Ställ in i ugnen på 160 grader någon timma. När du sticker i dem med en potatissticka ska den inte stöta på något motstånd. Jag låter dem gärna stå lite för länge för jag gillar när de blir lite överbakade och mjuka.

Fler tips:

Stet kålrot

Skiva eller tärna kålroten, stek i smör eller kokosfett 5-10 minuter. Klart!

Be well friends, Lisen

Sveriges bästa kålrötter:

Det här är de 6 bästa svenska kålrötterna från Kålrotsakademiens möte tidigare i höstas på Grand Hotel i Stockholm. 29 olika sorter testades.

1. Vintjärn (uttalas vin-tjärn)
Vitt kött.
Hård, saftig, len.
Äpple, rädisa, rättika.
Perfekt rå. Till asiatiska rätter såväl som till råkostbuffé. Ersätter Daikon.
Ungarna skulle älska den som ersättning för äpple….

2. Gul Svensk
Ljus gul.
Hård, fibrig, seg, mild, söt, krispig som morot, ”klassisk”.
Rå potatis, krasse, bondböna, sockerärt, pepprig.

3. Östnor
Orange, marmor, aprikosgul, vacker.
Krispig, besk, lätt syrlig, låg sötma, ettrig, lång eftersmak, blommig, parfymerad, pepprig, potatis, pepparrot.
Juice. Crudité. Härlig. Mångfacetterad.

4. Stenhaug
Gröngul. Vacker marmorering, ”ananas”.
Mild, mjölig, krispig, kort, lätt, ”tydlig” smak, skarp.
Poppel, senap, pepparrotstoner, ”bra” kålsmak, mild rädisa, senapskål.
Vacker och god rå. Grym!

5. Klint Karin
Torr, lätt söt, stärkelse, mild, lång eftersmak.
Hasselnöt, potatis, kålig.
God rå såväl som kokt.

6. Weibulls Foder
Fruktig, söt, krispig, grov/fibrig, frisk, sträv. Tråkig, lite träig, grynig.
Ettrig kål.
Känns som den har hög potential som tillagad.
God i bröd!

Mer örter och mat för nerverna

with Inga kommentarer

Jag plockar upp där jag avslutade igår och fortsätter tipsa om örter och livsmedel som stärker nervsystemet och som hjälper oss hålla huvudet klart när världen och / eller livet känns förvirrande. Det är mycket nytt att ta ställning till och våra liv förändras varje dag. Inte bara för att vi befinner oss i en världsomspännande osäker tid utan för att det är så att vara människa. Förändring är det enda vi kan ta för givet och jag förundras hela tiden över att det ska vara så svårt att förhålla sig till det ibland. Klappar mig på ryggen för att jag lyckats bryta vanan att äta samma frukost varje dag till exempel. Jag menar hur svårt kan det vara! Ett som jag lärt är att om jag tar hand om mig och mitt nervsystem så är jag bättre rustad för att ta emot och välkomna nya rutiner, nya vanor, nya värderingar och till och med en ny världsbild. För att inte tala om att gå in i den nya fas i livet som åldern tar mig in på. Det är spännande och jag kan inte annat göra än att nyfiket följa med. Och på resan tar jag mina vänner örterna till hjälp.

Idag tänkte jag nämna ett par favoriter som blivit bundsförvanter genom åren: rosmarin och saffran. Rosmarin passar till det mesta tycker jag och särskilt lämplig är den såhär års när det blir kallt och mörkt ute. Årstiden gör mig trött och lite…vad ska jag säga…trög i huvudet, långsam. Vackert så, allt behöver inte gå så snabbt men jag vill åtminstone känna mig närvarande och klartänkt. Och varm, framförallt varm.

Rosmarin är känd som en ört för minnet och för att gynna klara tankar. Perfekt för mig som verkar slarva bort ord på löpande band och får gräva djupt i mitt minne för att finna dem. Rosmarin stimulerar blodcirkulationen och då får man blod (och därmed syre) till hjärnan, ibland är det allt som behövs. Det räcker att bara dofta på örten för att man ska få en effekt och kvickna till. Jag dricker gärna infusion, men det går lika bra att ha en flaska eterisk olja, hälla ut ett par droppar i handen och dra in doften för att pigga upp sig.

Rosmarin innehåller också mängder med antioxidanter som håller oss unga och friska – det sägs att om man börjar varje dag men en kopp rosmarin infusion håller man sig ung och får ett långt liv. En del kalcium får man också i sig som ju stärker nerverna.

En fin blandning till en infusion när man känner sig orolig rosmarin, basilika och mynta. Såhär års när det inte finns färska örter tar du torkade. Gör såhär: koka upp en halv liter vatten, tillsätt en tesked vardera av örterna, låt dra under lock tio minuter, sila och drick.

Min bästa dryck just nu är min egenhändigt komponerade version av Barley water, ni vet: korngrynsavkok med citron och honung. En dryck som anses stärkande, bra för magen och näringsrik. Jag har smaksatt den med rosmarin och apelsin. Receptet finns i min bok Lisens Gröna Värld, men för er som inte har boken – här är receptet:

Lisens Barley water med rosmarin

1 dl korngryn

2 liter vatten

1 msk torkad rosmarin eller en kvist färsk

1 apelsin

eventuellt 1 msk honung eller råsocker

Barleywater med apelsin och rosmarin
Barleywater med apelsin och rosmarin

Skölj korngrynen i vatten och lägg dem i en kastrull. Tillsätt 1 liter vatten, låt koka upp. Häll av vattnet och häll på 1 liter kallt vatten igen. Låt sjuda under lock 1 timme. Låt rosmarinen sjuda med sista 10 minuterna. Sila bort korngryn och rosmarin.  (Kasta dem inte! Blanda ned dem i brödbaket eller i gröten istället, eller gör en risotto med en massa örter). Låt vätskan svalna. Pressa i apelsinsaft och smaksätt med honung. När jag använder apelsin tycker jag själv inte att den behöver sötas men det avgör du bäst själv! Servera varm eller kall.

Korngryn är värmande, det vill säga stimulerar kroppens värmeregulator så det skapas värme. Hela kornet innehåller cirka 10-15% protein och resten kolhydrater. Flera B-vitaminer och mineralerna magnesium, kalcium, järn och fosfor och kalium finns det rikligt av, näringsämnen som nervsystemet mår bra av. Korngryn innehåller mycket fibrer, tillför bra bakterier till magen som håller tarmarna friska och har en balanserande inverkan på blodsockret. Inte bara det: för att minska klimakteriebesvär är det bra att äta livsmedel som innehåller fytoöstrogener (ämnen som har en östrogenliknande effekt i kroppen), och korngryn är ett sådan.

Så var det saffran: upplyftande och antidepressiv – det har kliniska studier bevisat, kan inte tänka mig en godare medicin när livet känns mörkt! Eftersom saffran är dyrt är det tur att man behöver väldigt lite för att få någon verkan. Jag dricker gärna varm mjölk eller mandelmjölken om jag har svårt att sova, då tillsätter jag ett par strån saffran och kanske en gnutta vanilj. Blir varm, lugn och sover väldigt gott av det. Man kan också göra en god saffranshonung – låt ett par gram saffran dra i honung ett par veckor så honungen tar smak.

Idag tillagade jag en saffrans-omelett (ja, omelett idag igen, läs gårdagens inlägg om min plötsliga ägg-craving!).

Rosmarin och saffransomelett
Rosmarin och saffransomelett

Sköt om dig!





Örter i orostider

with Inga kommentarer

När världen brinner och oron smyger sig in i vår vardag och i våra nervsystem. Ovisshet är så svårt att leva med alltid, inte blir det bättre av av terrordåd och en tid i historien som ställer alla våra värderingar och världsbild på ända. Som alltid när jag upplever att hjärtat flyttar upp i halsgropen och jag känner mig vilsen, osäker och otrygg på grund av fenomen utanför mig själv påminner jag mig själv om sinnesrobönen – här får ni den, väldigt användbar i livets alla skeden!

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

För mig har det blivit extra aktuellt att ta en titt på min oro och reaktioner på vad som händer, det är inte bara vad som händer i omvärlden som senaste tiden gjort mig orolig, haft svårt att koncentrera mig, känt att det brinner i skallen och att mitt nervsystem inte låtit sig lugnas av vare sig god sömn, yoga, vila, skogspromenader eller andra tricks som brukar funka när jag blir som en uppvarvad duracellkanin och hjärnan spinner loss och går på högvarv. Är det stress? Är i färd med att göra en del rätt radikala förändringar i mitt liv men reaktionen står inte i proportion till vad som sker. Insikten slog ned som en bomb nyligen -fasen det är ju åldern! Hormoner! Jag är 50 och då är det knappast ett medicinskt under att vissa klimakteriesymptom gör sig gällande!

Så, vad kan jag förändra? Inte vad som händer i världen och inte åldrandet (som jag välkomnar) MEN vad jag äter och hur jag lever min vardag kan jag verkligen påverka.

Sagt och gjort. Fick rådet av en väninna som gått en utbildning på Karolinska Institutets stressmottagning att äta två ägg, en näve pumpafrön, spirulina och nyponskalsmjöl till frukost varje dag. Och jag som har svårt att få i mig mat på morgonen! Men jag var villig att prova allt så jag började redan nästa dag.

Det intressanta är att många av de livsmedel som rekommenderas för att stärka och ge näring åt nervsystemet är desamma som rekommenderas till kvinnor i övergångsåldern (symptomen ofta samma, orsakade av nedsatt serotonin och uttröttade binjurar), så jag tänker att några tips om örter och mat som gör oss mer stabila, lugna och glada kan de flesta ha nytta av!

De närmsta dagarna kommer jag tipsa om just det, så har du minsta tendens till att oroa dig, sova dåligt, känner dig maktlös och lost så tror jag du kan få hjälp på vägen av råden.

Numer börjar jag dagen några gånger i veckan med en poweromelett. Den består av 2 ägg, en näve rostade pumpafrön, granatäpplekärnor, basilika och kokosolja. Varför? Jo, för att alla de ingredienserna tillsammans för in hela nervsystemet på ett lugnare spår, hjälper kroppen utsöndra oxytocin och ger mig energi, lugn, värme och ork att ta mig an livets äventyr.


Ägg: innehåller aminosyran tryptofan som omvandlas till serotonin och melatonin. Rena lyckomaten med andra ord. Ägg innehåller dessutom alla livsnödvändiga aminosyror, samt antioxidanter, mineraler, fett och vitaminer. Välj alltid ekologiska, gärna från små gårdar där hönsen fått springa omkring fritt och utomhus.

Pumpafrön: även pumpafrön innehåller tryptofan, samt mineraler som kalcium och magnesium som är mumma för nerverna. Och zink som motverkar benskörhet. Pumpafröolja är bra för hjärnans funktion. Känns ju som ett frö man inte vill leva utan!

Kokosolja: gott att steka i och hjälper till att balansera ämnesomsättningen.

Min favoritkokosolja just nu, från Neals yard.
Min favoritkokosolja just nu, från Neals yard.


Basilika: åh, älskade basilika! Den står sig som en av favoriterna i mitt kök, år efter år. Basilika är en glädjespridare, det vet du om du stuckit näsan i en basilikaplantan och dragit in den ljuvliga doften i näsan. Och den är god till nästan allt. Till dess egenskaper hör att den stärker matsmältning och nervsystemet, verkar inflammatorisk och innehåller mängder med antioxidanter. Använd färsk, hackad basilka på sallader, soppor, i omeletter, på yoghurt, gör en pesto, drick en infusion…den kommer hålla dig glad hela långa vintern. Och ja, den betraktas som antidepressiv.


Granatäpplekärnor: antioxidanter i mängder. Bra för hjärtat, antiinflammatorisk och så blir det så snyggt med de röda kärnorna till den gula omeletten, den gröna basilikan och pumpafröna. Nog så viktigt!

Spirulina: alg som är rena näringskoncentratet och innehåller bland annat protein och höga halter magnesium som nervsystemet mår bra av.

Mer om örter som lugnar och stärker imorgon.

Nu ska jag till Kulturhuset och lyssna på Naomi Klein (aktuell med boken ”Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet” och Johan Rockström (professor i miljövetenskap). Kan nog hända att jag skriver en rad om det med!


Varma, Lisen






Tre hönor och ett fruktträd

with Inga kommentarer

Idag har jag köpt ett fruktträd, 10 grönsaksplantor och 3 hönor. Det tog ungefär en minut och i ett nafs var halva julklapps-shoppingen klar. 250 kronor gick kalaset på. Funderar på att köpa en gris också, den kostar 400 kronor, är rätt sugen på en ko, men den går lös på 4000 kr så det får vänta. Nej, jag ska inte ha höns och fruktträd på min balkong på Gärdet,och inte heller tvinga på mina syskon några kreatur. Djuren och plantorna är en gåva till organisationen Econef som bygger barnhem i Tanzania. www.econef.orgSkärmavbild 2015-10-24 kl. 08.52.26
Ni som följer mig här på bloggen (TACK!) har läst om Carolina Wikström och hennes arkitektbyrå Asante, som tillsammans med lokala initiativ drog igång ett byggprojekt som när det är klart kommer bli något så fint som ett självförsörjande barnhem. Byggt enligt de bästa av hållbarhetsprinciper: lokala material, genialisk vattenförsörjning och rening av gråvattnet, ekologisk odling och djurskötsel och framför allt – en plats för barnen att växa upp i trygghet. Läs mer om Asante och Baobabhuset (det heter så):

När jag först hörde talas om projektet utbrast jag ”jag vill vara med!” och innan jag visste ordet av var jag projektledare för Eat for Hope och sedan Hops for Hope – välgörenhetsevent i samarbete med krogar som Spritmuseum, Volt, Gro, Oaxen, Babette, Nya Carnegiebryggeriet där vi sammanlagt dragit ihop närmare 250 000 kronor. Jag är helt golvad av all generositet, välvilja, lekfullhet och tid som alla bidragit med. Ännu mer ödmjukad av hur krögarna som var med och gav av sin tid och sina resurser (en bristvara i deras värld) frågar med jämna mellanrum ”när är nästa event?”. Vilken kraft det finns i att gå samman och hjälpas åt.

Här är kockarna som var med på Hops for Hope:

Hops for Hope Fotograf Sanna Lindberg
Hops for Hope Fotograf Sanna Lindberg

Arkitekterna som ritar och bygger:

Frida Öster, Carolina Wikström, Pilvi Vanamo
Frida Öster, Carolina Wikström, Pilvi Vanamo


Och här är några av barnen som ska få ett hus:

Gänget jag kommer hänga med i December - kidsen på Econef
Gänget jag kommer hänga med i December – kidsen på Econef


Nå, varför skriver jag om detta nu? Jo, för att jag den 1 december åker dit! Jag ska bo i en månad i prototyphuset som ligger i en by mellan Arusha och Moshi. I skrivande ögonblick känns det overkligt men flygbiljetten ligger här, visum är fixat, Caroline Nicholas som driver barnhemmet har hälsat välkommen och ett rum väntar på mig.

Världen brinner och dagligen känner jag mig överväldigad, drabbas av känslor av maktlöshet inför världens vansinne, inför alla människor som behöver tak över huvudet, en hand att hålla i, en framtid. Maktlös för att jag vill så förtvivlat gärna hjälpa, fixa så allt blir bra. Vill så gärna att alla ska vara överens om att vi måste hjälpas åt, vara konstruktiva och inse att vi är alla ett och fucking do something.  Orolig så min hjärna kokar över att det faktiskt finns de som lägger ned sin tid och kraft på att bränna, döda och göra världen till en fientlig plats. För första gången i mitt liv är jag rädd för vad som händer i det land jag växt upp i, för de strömningar som visar sitt fula, rädda  tryne, rädd för hur människor som växt upp i ett tryggt land som Sverige där vi har ”allt” och haft väldigt lite att frukta vad gäller krig, religiösa motsättningar, naturkatastrofer, fattigdom och annat som gör en människas tillvaro otrygg beter sig som om de hade ensamrätt på den här platsen på jorden vi kallar vår. Det händer att jag känner mig maktlös och otillräcklig inför klimathot, fattigdom, hopplöshet, flyktingströmmar – vill liksom rädda allt. Men det kan jag inte.

Så istället för att bli handlingsförlamad har jag valt att lägga mitt fokus på det som är konstruktivt, åt att lägga min energi på att bygga upp något hoppfullt och kärleksfullt. Valet föll på just Econef – om vi tillsammans kan hjälpas åt att skapa ett hem för 30 barn som istället för att växa upp utan familj på gatan får de hem, utbildning och, vad jag kallar ”livsverktyg”, kunskap om hur man odlar och tillagar sin mat, tar hand om djur och lever i gemenskap, då har jag lämnat något bra efter mig den dagen jag lägger näsan i vädret. En ren win-win situation – barnen får en framtid, det odlas mer ekologiskt, vi som är här i Sverige och deltar i de olika eventen för att samla pengar har så jädrans roligt och får nya vänner och jag får vara med om mitt livs äventyr.


Vill du också köpa ett fruktträd till Econef går du in här:

Nu ska jag nog köpa den där grisen, blir ju perfekt julklapp till syskonbarnen.


Glad gris
Glad gris

Viltskola del 50: Hagtorn

with Inga kommentarer

Del 50! Det är väl ändå värt att fira? Solen skiner och oktober visar sig från sin allra bästa sida. Åh om ändå det kunde fortsätta precis just såhär fram till…Maj nästa år.

Jag firade med en skördetur i skogen. Fram till tredje veckan i oktober bjuder naturen fortfarande på så mycket gott: svamp, nässlor, kirskål, harsyra, våtarv, maskrosblad och rot, gatkamomill och – dagens jubilar – Hagtorn, Cratagus spp. 

Magisk stund i skogen

Hagtorn är en hjärtevän, bokstavligt talat. Det är inte bara den röda färgen till blod och hjärta, hagtorn betraktas som en av våra främsta örter för att stärka hjärta och cirkulation. Kolla CVn: har använts till att behandla Angina pectoris, endokardit (infektion i hjärtklaffarna), myocardit (hjärtmuskelinflammation), anginösa besvär, hjärta med nedsatt funktion, rytmrubbningar, yrsel, hjärklappning och

Hagtorn är lika fantastisk som det låter – forskningen är väldokumenterad, bäret är effektivt och fritt från biverkningar vid normal användning. Det går inte att köpa torkade hagtorn i Sverige tyvärr, så det är tur att det finns rikligt av dem att plocka.

Dr Karl-Otto Aly, (leg.läkare och ordförande i Svenska Läkarföreningen för Komplementär Medicin) bekräftar bärets nytta och konstaterar att Hagtorn rekommenderas vid indikationer som ”lätt nedsättning av hjärtats funktionsförmåga (lätt hjärtsvikt), lätt tryckkänsla i bröstet, lindrig kärlkramp, enstaka extraslag…ett av de mest använda läkemedlen för äldre patienter med lindriga hjärtbesvär.”

Hagtorn innehåller verksamma ämnen som stärker hjärtmuskulaturen och verkar kärlvidgande på kranskärlen.  Visst ja, de bidrar också till att sänka blodtrycket och öka hjärtats prestationsförmåga. Läs gärna mer här:


Tjoho, inte illa för ett litet bär som växer allmänt i södra och mellersta Sverige. Vanlig som dekorativ häckväxt.


Hagtorn hör till Rossläktet, och bäret ser ut som ett litet rött äpple om man tittar riktigt nära (äpplen hör ju som ni vet även de till Rossläktet). I Sverige är några av de vanligare sorterna (ja, det finns flera, vissa botanister hävdar att det finns flera tusen arter!) Rundhagtorn, Spetshagtorn, Trubbhagtorn och Amerikansk hagtorn. Den ni ser på bilden är såvitt jag vet Rundhagtorn. Den gillar jag för den har relativt mycket fruktkött, är lätt att plocka och väldigt vacker. Hagtorn kan bli väldigt gammalt, 500-600 år, man kan lugnt konstatera att den har bra överlevnadsegenskaper, kanske därför det är så bra att äta den!

På våren blommar busken med små vita blommor på bar kvist. Dem kan du ta vara på till tinkturer och infusion. Bladen kan man äta, de har en lite nötig smak. Bären, som är lite mjöliga, påminner lite om Mjölon, innehåller mycket C-vitamin och en mild smak. Av dem kan man göra elixir, gelé, kompott, tinktur, brännvinskrydda och infusion. Har du fler recept och användningsområden? Dela gärna med dig här!

Varje år och varje årstid graviterar jag mot någon speciell växt, förra året var det kamomill och tall, hittills i år har det varit Gatkamomill, Rosor, Nypon och nu – Hagtorn. Då brukar jag reflektera över vad det kan vara i den växten jag kan tänkas behöva eller vad jag kan lära mig. Jag är väldigt frusen av mig. Min blodcirkulation suger. Spelar ingen roll hur mycket jag rör på mig, vad jag äter eller dricker – har alltid och alltid haft en ulltröja på mig mer än vad alla andra tycks behöva. Lågt blodtryck och lätt yrsel när jag reser mig upp från sittande eller liggande läge hör till bilden. Därför är vintern min värsta årstid, när kärlen drar ihop sig och temperaturen sjunker. Blir trött, arg, irriterad och får ont i kroppen. Så nu när Hagtorn pockar på uppmärksamhet (som jag ignorerat senaste åren) kan jag bara gissa att den vill mig något – typ – ”try me”! Kanske är det just vad jag behöver, en av dess främsta egenskaper är just cirkulationsbefrämjande, känns som Hagtorn kommer bli min bästa kompis i vinter. Jag återkommer när jag testat ett tag.

Av bären jag plockade ska jag göra en god inläggning med Hagtorn, Ingefära och Kanel som jag kan använda som tillbehör till mat, samt ett elixir (en dekokt med konjak).

Receptet på inläggningen har jag fått från en av mina lärare i USA, Rosemary Gladstar. Läs gärna hennes bok ”Rosemary Gladstar’s Family Herbal” (

Inlagda Hagtorn

Torkade eller färska urkärnade hagtornsbär



Ingefära (pulver eller färsk / torkad riven)


1 Lägg Hagtornen i en kastrull, häll på så mycket äppelmust att bären täcks. Sjud på låg värme cirka 15 minuter. Täck och låt stå över natten.

2 Söta med honung, tillsätt ingefära och kanel efter smak.

3. Förvara i kylskåp där inläggningen håller upp till 3 veckor.

Här recept på en välsmakande Hagtornstinktur (alkoholextrakt) med Konjak. Passar bra att ta hjälp av när man är stressad eller har svårt att sova (då i medicinska doser naturligtvis, typ en matsked eller så!) För en alkoholfri variant går det bra att använda vinäger. Vill man göra tinkturen lite extra kraftfull är det fint att blanda blommor och bär. Då får man plocka blommor på våren, lägga dem i sprit då och fylla på med bär nu.


Du behöver:

1 burk som rymmer så mycket tinktur du vill göra

Hagtornsbär (och blommor)

Konjak, Vodka eller Äppelcidervinäger

Pilla loss fruktköttet från kärnan. Fyll glasburken till hälften med bären och häll på vätskan. Se till att inga bär sticker upp ovanför ytan. Förslut med lock. Låt burken stå någorlunda varmt i minst en månad. Sila bort bären och häll upp vätskan i flaska. Använd vid behov.

Ha det fint, Lisen

1 2 3 4 5 6 7 33