Mrembo spa in Zanzibar

with Inga kommentarer

Infused in cloves, sandalwood, cinnamon, rose, citrus, coriander, honey, baobab – , moringa and coconut oil. My skin feels like a rosepetal and my mind is completely relaxed and happy. I have been massaged, scrubbed and pampered beyond belief in true Zanzibar style.

After 10 days on the beaches of Zanzibar, Jambiani beach to be exact (South East coast) with sun, white sand and salt ocean swims, I have arrived in Stone Town for a few days of exploration. My friend Helen Ingvarsson, who is an excellent tour operator (see her info below and keep it for next time you are in Zanzibar) had recommended Mrembo Spa t to me quite some time ago and being the spa – addict that I am I have been loking forward to this afternoon for months! Today was the day.

Mrembo spa

Mrembo Spa is located in central Stone Town, look for Soko Mohoko on Google maps – it’ll take you to a small street in the souk, it’s on your left side on the middle of the block. It was founded by Stefanie Schoetz, who arrived on this fragrant sunny, vibrant island in 2001. Stefanie was intrigued by the abundance of herbs and spices and how they have been used traditionally for beauty and wellbeing. This knowledge is not easily available to foreigners in order to keep it pure and intact, but, the elder women of the society who pass on the traditions, decided to trust Stephanie who plunged in whole heartedly studying for a long time. With time, she created a spa, where the knowledge can be accessible and available to anybody interested. Using only local ingredients such as spices, herbs, coffee, flowers, nuts, oils (baobab, moringa, coconut, sunflower), honey and aloe vera. All products are handmade and all the therapists are local (many businesses here prefer to hire staff from the mainland, leaving the locals out of chances), and they have been trained by international professionals.

A visit here is a far cry from the clinical, often rather anonymous spas with mass produced skin care products from big commercial brands we have in Europe and the ones I’ve seen in the States. It’s full of life, fragrance and character. This is just as much a sensual and pleasurable experience as well as cultural.

Mrembo spa henna

Mrembo Spa now provides livelyhood for 10+ families. Goes right along with my favorite philosophy: Do Good, Be Good, Feel Good!

So…you understand I was curious! I have been making skin care products and written books on this with recipes inspired by nature and various traditions, so I am pretty passionate! Mrembo spa also have a shop selling their own brand of products, ”Pure”.

Handmade coconut soap
Handmade coconut soap

Ok – so, I arrive at appointed time, 2 pm, am greeted and led into the shop by Ali, who invited me to have a seat, served tea and gave me some time to catch my breath and absorb the atmosphere. I started chatting with a woman sitting on the floor, Fatima, who was stirring something in a big bowl, it was Body Butter with bees wax, one of the bestsellers in the shop.

Fatima making body butter.
Fatima making body butter.

Next, Tatu, my therapist, approached me with a big smile and led me into the treatment room so I could get ready for my SINGO scub, with fresh flowers and herbs, mixed with cloves, rice powder and coconut oil. The scrub is proceeded by a long massage with a beautfiful oil blend scented with rose. This scrub is traditionally used by the young Swahili women on their wedding day. I am neither young nor getting married but nevermind! It was sheer bliss.

Tatu with the magic hands...
Tatu with the magic hands…

After massage and scrubbed, my skin scented like that of a young bride, a facial awaited. Tatu began with cleaning my face with flowerwater (baobab oil, rosewater), followed by another cleanse, massage, hotpack, sandalwood – oat – honey facial mask. Footmassage while the mask did its job. Then again flowerwater.

And…that’s not the end of it. Off to where they do pedicure – massage, scrub with salt and fresh flowers – Fatima (not the same one I mentioned at the beginning of the text, there’s two Fatimas and Mrembo) took care of this while Tatu gave me a scalp massage. I am flying on a pink cloud right now.

Skärmavbild 2016-01-12 kl. 05.23.36

Back in the shop more production was underway – coconutoil and spice scrub. At home, when I make scrubs with dried flowers and herbs, I just mix them to a powder in a blender. But here is a different story – all spices are put in a big wooden mortal and ground by hand. This is really tiring work, I know, I tried and I get tired after two minutes. To get the right texture takes much longer…

Making coconut oil
Making coconut oil

 

Making Coconut oil

Pounding spices for scrub
Pounding spices for scrub

Tomorrow I have a date with Stefanie and will hear and learn more about her work, thrilled that she takes the time.

So, all this to say, next time you’re in time – book an appointment, spoil yourself, take a workshop and learn how you can make some of these products at home and enjoy being you!

http://mrembospa.com/

Some more Zanzibar highlights:

Hotels in Stone Town: Great rooms, great locations, superb coffee. http://www.stonetowncafe.com/

Want to splurge? Go here: Legendary hotel and restaurants. I’m eating at Emerson Spice tomorrow, lucky me. http://www.emersonspice.com/ or https://www.facebook.com/emersononhurumzi/?fref=ts

Shoe shopping: Surti & Sons have been making leather sandals for three decades. Their shop and workshop is conveniently located in the Souk, and have clients from all over the world. My friends in Cape Town just asked me to buy 4 pairs, and I bought 3 for myself! I’m set for life. https://surtiandsons.wordpress.com/

Best beaches (according to me) are those on the South East coast which is less exploited than the others. Here you find endless stretches of beach, the hotels are integrated with the local villages it is very peaceful. I have stayed, and will return to in a week, Uhuru Beach Hotel. Run by an English women since a year back. It’s literally on the beach, simple, beautfiful, friendly, calm and extremly reasonable prices.

http://www.uhurubeach.com/

 

If you need somebody to create the perfect stay for you – help with choosing hotels, creating tours etc, contact Helen Ingvarsson. Swedish lady who lives here and know all the inns and outs of the island and knows how to get away from the tourist traps and find the authentic Zanzibar: helen@lovezanzibar.com Say hello from me!

Stay happy!

 

Lisen

 

 

 

En perfekt kopp kaffe

with Inga kommentarer

 

Färskare kaffe kommer jag nog aldrig få uppleva. Igår besökte jag en by utanför Moshi som heter Materuni. Min guide för dagen, Richard, kommer därifrån och det är bland annat hans och familjens kaffeodling vi ska besöka. Samt, vad jag allra mest sett fram emot, vandra i bergen och se två närliggande vattenfall. Men temat för dagen är kaffe. Efter den första vandringen som gick på en smal slingrig stil i det grönaste landskap man kan tänka sig, medan dimmorna lättade över bergstopparna och jag fick lära mig ett och annat om traktens vilda medicinalväxter samt en magnifik vy av vattenfallet var det dags för en stärkande styrketår. Jag tänkte inte längre än att de brygger väl en kopp kaffe, jag får träffa familjen och så går vi vidare. Så fel man kan ha…Nej. Här ”bara brygger” vi inte en kopp kaffe. Jag visades till en stol. Richard yngre kusiner dyker upp och är nyfikna, den äldste bär fram ved och börjar tända en brasa. Kaffekoppar står framdukade. De två yngre barnen vill fotograferas och gör sig till framför kameran. Vi har roligt. Richard plockar fram en korg och går till närmsta kaffebuske och börjar plocka och sen får jag lära mig steg för steg hur man går tillväga för att få sig en kopp riktigt gott kaffe, vilket jag nu tänkte dela med mig av så pedagogiskt jag bara kan, håll till godo!

1 – Plocka mogna kaffebär, de ska vara röda.

Plocka kaffebönor.
Plocka kaffebönor.

2- Ta fram apparaten du har som ser ut ungefär som en slags kvarn, häll i lite vatten, lägg i bönorna så de får åka igenom den. Här skiljs skalen från kärnan. De skal som är kvar flyter upp till ytan, likaså dåliga bär.

3

3-Låt bären ligga i vattnet i tre dagar.

4

 

Veva veva.
Veva veva.

4 – Häll av vattnet och häll ut kärnorna på en tork eller sprid ut dem på en duk på marken och låt torka i solen.

Torkade kaffebönor.
Torkade kaffebönor.

5- När kärnorna, (som nu är nästan vita men har lite skalrester kvar) är torra så stöt dem i en trämortel.

9

Detta går bäst om man är flera stycken och tillsammans sjunger ”the coffee pounding song” som sätter rytmen. Det här 11momentet ska skilja det tunna skal som omsluter kärnan från sitt fäste. Turas om att stöta, det är tyngre än man tror. Barnen utför en vild dans och de har väldigt roligt – sången har en medryckande rytm och till slut dansar vi hela gänget där på innergården. Jag något mer tafatt då som också försöker hänga med i sången och fotografera samtidigt.

12...

 

12.6- Gör upp en eld.

Gör upp en eld.
Gör upp en eld.

7- Häll ut kärnorna i torkmållan igen och skaka så eventuella skalrester förvinner. Nu är bönorna rena och redo att rostas.14

8 – Ta fram din bästa kafferostarkittel och hetta upp den över elden. Häll i bönorna. Rör om och rör om och rör om så de rostas jämt och fint. Det ryker och efter en stund framträder en ljuv kaffearom som blandas med röklukten.

12

17

Rostningen klarar jag någorlunda men förstår att jag inte rör om tillräckligt snabbt!
Rostningen klarar jag någorlunda men förstår att jag inte rör om tillräckligt snabbt!

9 – När bönorna är färdigrostade, häll ut dem i torkmollan så de får ånga av sig.18Häll över  i en trämortel, nu ska de malas. Även här finns det en sång och en rytm. Mer dans.

21

10 – Sila kaffet genom en finmaskig sil över ett bananblad.

24

11 – Koka upp vatten i en kittel över elden och när det kokar, tillsätt det finmalda kaffet. Låt det koka några minuter. ÅH om jag kunde förmedla doften här…starkt, mjukt, aromatiskt doftar det.

27

12 – Ställ fram koppar och ta fram en finmaskig sil, häll kaffet genom silen i koppen.

30

13 – Sätt dig tillrätta, blicka ut över bergen och säg Amen, livet är allt bra gött!

IMG_2970
Köpte med mig kaffe hem som jag nu kan börja mina dagar med.

Efter denna förstärkning av livsandarna gick vi med lätta steg den halvtimmeslånga promenaden till nästa vattenfall, som var 90 meter högt längs en bergsvägg fylld av växter. Naturen är en storslagen konstnär. Solen stod högt på himlen och tro mig – det var en lisa att ta av skorna och stoppa fötterna i det kalla, rena vattnet. Tänk att jag får vara med om detta. Tacksam.

PS – kan tillägga att just det här kaffet är ekologiskt odlat Arabica kaffe och familjen ingår i ett kaffe-kooperativ som säljer kaffet vidare.

Kaffespeedad vid vattenfallet.
Kaffespeedad vid vattenfallet.

God jul!

Lisen

 

 

Fried Rice Econef style

with Inga kommentarer

Barnen på Econef har jullov hela december (och i hela Tanzania om jag uppfattat rätt) och det betyder massor av ledig tid. De yngre är kvar hemma och leker med Louisa som är volontär. Igår lärde hon dem sjunga ”Sommaren är kort” och jag ser fram emot konsert när jag träffar dem på söndag.

De äldsta barnen, oftast Brian, 16 år, och Farajah, 15 år, får följa med hit till bygget och gården där de hjälper till med allsköns sysslor: utfodra djuren, hålla rent i lagårn, i hönshuset och hos getterna. De vattnar, rensar ogräs – ja – tar tag i det som behövs. De örnkoll på vad som behövs göras. Det är roligt att se dem med djuren – de är lugna och kärleksfulla, utför sysslorna med van hand och de verkar tycka det är roligt. Vid lunchdags plockar Farajah fram ris och grönsaker – han ska laga lunch till oss, dvs Caroline, Brian, mig och Saiidi, vår chaufför. Idag blir det Fried Rice och jag ber att få lära mig hur man gör samtidigt som jag dokumenterar så ni där hemma får lära sig också. Han är på direkt. Fram med kameran. Farajah är väldigt grundlig i sina instruktioner – i köket blir han chef och jag hans assistent. Han är lugn och metodisk vid spisen, det här har han gjort förr och han gillar att berätta hur man gör. Frågar om han vill bli kock när han blir stor eftersom han verkar trivas i köket – men nix, han vill bli ingenjör. Go Faraja säger jag! Ser fram emot att följa honom på hans livs väg. Något som slår mig här är hur alla barnen på Econef från tidig ålder lär sig odla och laga mat, ta hand om djur, samarbeta med varandra – livskunskaper som varje barn borde få med sig från barnsben. För vad händer med en generation som inte har den typen av kunskap i händerna om allt annat skiter sig? Kan man odla och laga mat, ta hand om djur och leva i grupp så har man en bra grund för livet, man kan klara sig oavsett vad som händer. Och det verkar inge en trygghet, respekt för mat och för varandra. Sånt går jag och tänker på här på dagarna. Nåväl, tillbaks till riset, såhär gör man:

1 – Häll ut riset på en bricka. Rensa bort eventuellt skräp och små stenar. (Det blir min uppgift). Skölj det sedan.

Rensa bort eventuellt skräp ur riset. Typ små stenar och sånt.
Rensa bort eventuellt skräp ur riset. Typ små stenar och sånt.

2 – Hacka lök och tomater. Chop chop.

Hacka tomater och lök.
Hacka tomater och lök.

3- Häll matolja i en kastrull, hetta upp och tillsätt de hackade grönsakerna. Låt fräsa tills löken är mjuk.

5

 

6

 

4 – Mät upp riset i en kopp och häll ned i kastrullen, tillsätt lika mycket vatten.

10

5 – Rör om så det inte bränner vid i botten.

12

6- Tillsätt mer vatten allteftersom det absorberas av riset.

7 –Häll i kokosmjölk eller, som i det här fallet, kokosmjölkpulver.

14

8 – Låt sjuda under lock, rör om då och då.

7

9 – Salta

15

10 – Känn efter om riset är klart, tillsätt mer vatten och rör om ifall det behövs.

16

11 – Låt sjuda under lock tills riset är genomkokt. Rör om och servera.

20

Killarna lassar upp varsitt fat, en sådan där portion som bara tonårskillar kan trycka i sig, häller på ketchup och konstaterar att det är gott. Katterna, som helt oinbjudna har flyttat hit och håller till runt huset för det mesta, ser till att hålla sig i närheten för de vet att de får ta del av resterna.24

Så, nu kan ni laga Fried Rice Econef Style.

Liten ordlista:

Tomat – Nyanya

Lök – Kitunguu

Ris, okokt – Mchele

Ris, kokt – Wali

Jag frågar vad deras älsklingsrätt är: de svarar unisont:  Pilau. Det är, ja, pilaff helt enkelt – ris, grönsaker och när barnen får välja –med get. Brian lovar att bjuda på det när jag kommer till dem på söndag.

Det ska bli så spännande att följa de här unga männen på sin livsväg. De drömmer om att bli piloter och ingenjörer och jag hoppas hoppas att förutsättningarna kommer finnas. Och oavsett vad som händer har de goda förutsättningar att skapa sig en bra framtid oavsett om de får utbildning framöver eller ej: de har grundskola, de kan odla och laga mat, de är godhjärtade, omtänksamma, lojala, nyfikna, smarta, kärleksfulla och väldigt duktiga på att samarbeta. Jag lär mig av dem hela tiden.

 

Be good!

 

Lisen

Undra på att katterna bosatt sig här.
Glada katter

 

 

Vardagen på ett barnhemsbygge

with Inga kommentarer

Morgnarna är underbara – temperaturen behaglig, det ligger ett dis över bergen och ljuset är milt. Världen vaknar. Runt 8 kommer arbetslaget till arbetet för att ta itu med dagen. Vi hjälper dem öppna förråd, de tar vad de behöver och jobbar effektivt hela dagen tills mörkret faller.

Här görs allt för hand

 

Takbjälkar

Kossa

 

När det behövs material ger de oss (volontärer) en beställning och vi ser till att ordna så det finns på plats när det behövs. Låter ju enkelt tänker jag– bara att ordna…Men här är det inte bara att lyfta på telefonen och göra en beställning och förvänta sig att det man beställt kommer levererat nästa dag. Oh no. Förra veckan när teglet tog slut och den nya som var beställt från tillverkaren skulle komma dök det aldrig upp. Ok, bara att hoppa in i bilen, chauffören Saidi körde oss till Arusha (dryg timme härifrån) och åka till fabriken. Där ryckte personalen på axlarna och pekade på högen med det tegel vi beställt som ännu inte var bränt. Aha. – Hur lång tid tar det? – 3 dagar. – När kan vi får det? – Om en vecka. – Hm….kan inte vänta, bygget får inte stanna. Vi letar efter en annan leverantör. Vi hoppar in i bilen, kör vidare, besöker en annan fabrik, börjar med att inspektera kvalitetén, no good. Kör vidare till nästa – de kan inte göra rätt storlek. Jakten fortsätter till en som ser bra ut, kvaliteten är ok men storleken fel. Det är säkert 40 grader varmt i bilen och vi har mycket att göra idag, men måste ha tegel. Nytt försök – de skakar på huvudet, nej de kan inte heller tillverka rätt storlek. Vi är fast och måste acceptera väntan på den första leveransen. Bara att tänka om och planera vad som kan göras på bygget under tiden. Den här turen fick jag lära mig mer om tegel än jag någonsin trodde jag skulle lära mig! Hur man avgör kvaliteten, hur tillverkningen går ut, arbetet bakom…varje dag något nytt!

Caroline på tegelfabriken
Caroline på tegelfabriken

 

Tegelvägg

 

Fler vardagsglimtar: Myror. Det har blivit varmare och fuktigare de senaste dagarna och det betyder fler insekter. I tisdags kväll virade jag in en halv mango i en plastpåse och lämnade en öppnad avokado i fruktkorgen. När jag kom ut på morgonen, sugen på min fruktsallad som njuter av varje dag med mango, papaya, avokado, passionsfrukt, nötter och andra godsaker, tog jag fram min halva mango som var töckt av små små små små små små myror. Lyfte blicken – från fönstret marscherade en strid ström av myror ned i fruktkorgen och in i påsen. Avokadon? Hela snittytan var kolsvart av myror…Då gick Sundgren igång – jag har såpat fönsterkarmarna för att bryta doftspåren, gnidit in dem med kanel, skurat bordet och fruktkorgen, lagt en ring av kanel runt dem och gnidit in korgen med den doftande kryddan. Och banne mig – de håller sig utanför! Det betyder inte att de försvinner – i morse hade de hittat till honungsburken på hyllan ovanför diskbänken. Jag ger mig inte, nu är även den skurad och ingnodd. Luktar kanel överallt! Skrattar åt mig själv: – Vad gjorde du i Tanzania? – Krigade mot myror. Igårkväll dödade jag en skorpion med min dödliga Birkenstocksandal.

 

Mer om bygget – takbjälkarna ska byggas och en basketboll plan börjar ta form och ska bli klar till jul. Killarna har grävt en grund, nu lägger de sten och inom kort kommer de täcka planen med betong. Det ska bli så roligt att sätta upp basketkorgarna och ta hit barnen! Bästa julklappen. Volontären Louisa Tornberg som är 19 år och ska jobba med barnen i fyra månader, gjorde en insamling bland vänner och bekanta innan hon flög hit, för att få ihop pengar till basketutrustning och anläggning av planen. Strongt gjort tycker jag! By the way, teglet har fortfarande inte anlänt. Goda nyheter är att igår började de sätta upp takbjälkar på ett av de fyra husen. Pole pole (slowly slowly) så kommer allt på plats!

Kanelkrig mot myror
Kanelkrig mot myror

 

Tjing, L

Vakthund till Econef!

with Inga kommentarer

 

For English pls go here: http://lifebylisen.com/en/a-watch-dog-for-econef/

Vårt barnhem ligger placerat i ett område dryga timmen från Arusha, mitt ute på landsbygden bland kor, åsnor och höns, vidsträckta marker som korsas av en grusväg där det passerar en och annan motorcykel och lastbil.

Här växer barncentret fram!
Här växer barncentret fram!

Caroline Nicholas, grundaren till Econef, har ärvt marken från sin far och den har hört till klanen i generationer. Att bygget är igång betyder många värdefulla arbetstillfällen för traktens hantverkare som jag förstått är stolta att vara delaktiga till att bygga framtid för barnen! Men det finns risker naturligtvis, finns det material, verktyg, djur och foder är risken för stöld stor så på området finns på nätterna en watchman som håller koll på läget.

Nu finns det behov för en vakthund och det finns planer på att köpa och träna en schäfer som ser om gården och vaktar mot inkräktare.

En valp är från en kennel är utvald och jag fick möta den igår, den är 2 månader och naturligtvis bedårande.

Nu är Caroline på jakt efter en kompetent watchman som kan ersätta den nuvarande och träna hunden till att bli en glad, harmonisk men effektiv väktare. I Mars / April blir det dags att ta hit den! Det enda som behövs nu är pengar, annars blir det ingen hund. SÅ jag tänkte att jag ska sponsra Econef med den – den kostar 250 dollar. Vad säger ni – ska vi hjälpas åt? 250 dollar är inte mycket pengar så om alla pitchar in en liten slant så kan vi lyckas! Alla donatorer får ett fint Tack-kort att sätta upp på vägen som bevis för visad generositet. OM du är intresserad så skriv ett meddelande med din mailadress så skickar jag dig kontouppgifter. Jag skulle behöva lösa det hela innan 30 December för då åker jag vidare.

 

Let’s do this! Vore det inte cool att bidra till att göra Econef till en säker plats där djuren och barnen får leva tryggt, frodas och växa på det sätt alla borde ha rätt till?

 

Giving is living!

 

Lisen

 

 

Sunset in the village

with Inga kommentarer

So the adventure continues…I have only been here a few days and already ”home” in Stockholm seems very distant and a new every day life is unfolding. Waking up to the sound of the rooster, making coffee and enjoying it on the terrace overlooking Kilimanjaro, watching the builders making progress with the childrens center every day, taking the compost to where it needs to be, feeding the cows with our leftovers. Being ready for surprises the whole time – like this morning when I had forgotten to close the kitchen door before I went to bed and a cat that roams around our house daily and KNOWS she is not welcome  had had a feast on our compost pile…A life that I couldn’t even imagine since I have never been here before is now becoming a habit.

My home in Tanzania - the Baobab house
My home in Tanzania – the Baobab house

Yesterday I met some if the kids from the orphanage for the first time. They come here a few times a week to help out in the garden and cleaning the areas around the house and get a chance to run free in the garden. At first they were shy but very politely took my hand and introduced themselves. Coming back after having ran a few errands the mood is completely changed, one of them, Brenda, she seems like the boldest one, dashed towards me and asked me how old I am. I answered and asked them all in return their ages. Then she asked where my babies were and when I told her I have none she looked at me quizzlingy and asked why. A middle aged woman with no children was a concept beyond her reach!

A childrens center taking shape...
A childrens center taking shape…

 

At sunset we (me and the other volonteer here, Klas) took a walk to the village – I have no words to how beautiful the light here is at dusk. The varm, soft light, the sky that turns from sunny bright to mild pink and golden. The breeze is soft and every dust of winds whirls up the red dust so common for the area. Smells of earth, of somebody cooking dinner over a fire or burning garbage fill the air. We see small kids herding the big cows with impressive authority, curious goats glare at us but quickly go back to grazing. All animals roam around free, no fences to be seen, but we understand they are under thorough surveillance by their keepers that sit in groups under the trees and chat.

Goats at sunset
Goats at sunset

Klas wants a beer and we ask at what might be a bar in our best Swahili where we can get some. The shopowners look at us quietly, obviously not understanding. Ok – we try again – just a slow shake of their heads and the point is further up the road. We go there, find another little ”shop” where there is no beer but we have a water and a malt soda. A man approaches us and introduces himself, greets us the way they all do here: ”Karibo sana”, which means ”very welcome”. He speaks some English and strikes up a conversation. we have a chat, his name is Samuel. He tells us about the village and the area where he has always lived. Now the soil is dry and they can’t grow their crops as planned. Twenty years ago this area used to be very fertile, a green, lush national park. The people could sow and harvest crops twice a year. Now the rains don’t come as they used to and they only get one harvest per year. The lack of water means that since they can’t afford a watertank, they must buy water from elsewhere, and they end up having to buy food rether than growing their own. This is not sustainable and Samuel is worried. No money, no water. No climate change, no food.

Cows at the Econef house
Cows at the Econef house

 

Later Caroline, who grew up around here, tells med that until 20 years ago they could harvest tons of bananas here. Now they plants new trees but the goats and cows eat them for lack of other greenery. Again a reminder how climate change has an acute effect on the people that did the least to cause it. Or rather – we in the West are part of the problem but after a discussion with Caroline I understand from her that, just like at home, not all people here are willing to make the necessary changes necessary. Plastic garbage is burned, there is no system for recycling…

To secure a sustaniable future for the center Caroline has invested in cows, goats, pigs and chicken. She just announced, very contained, that four cows and a few pigs are pregnant.

Below, one of the kids, Brenda, is helping out in the garden.

Brenda rensar ogräs

 

Pole pole Take it slow..”  – and have a great day!

 

More soon, Lisen

My home in Tanzania

with 1 kommentar

Ok, so I will write in English for a while now so I can take as many of you as possible with me on this journey.

I’m in Tanzania! First time ever in this part of Africa and a long awaited break from my every day life in Sweden (a life I love and appreciate deeply but sometimes a break is necessary!). My home for now is the Baobab house, located at the foot of Kilimanjaro, a part of the Econef project – soon to become a childrens’ center for 15 (and more later) orphanaged children who are now in the care of a woman named Caroline Nicholas.

How I ended up here is a long story but I’ll try to keep it short: almost exactly a year ago I met a young architect, Carolina Wikström, who told me about a project she was working on in Tanzania. I instantly became intrigued: Econef is a co-operation between above mentioned Caroline Nicholas who is from here, and Swedish architects. The buildings and the surrounding plantations is all built with local materials, use solarpanels and are more or less selfsufficient  – sustainable in every possible manner.

During our discussions as as my interest increased I all of a sudden had said yes to organizing an event to raise money for Econef, Eat for Hope, which involved some of Stockholms most famous restaurants. It became a huge success and has been followed by Hops for Hope, another ”gourmet event” I feel proud to have initiated. I don’t know how I did it but it sure was a boost to create something that became a memory for life for those present as well as creating good for the kids here. One thing led to another – more events, more involvement and now I am a member of the foundation Econef Sweden.

And, well, now I’m here! You just never know what’s next, do you…

I am still a bit overwhelmed by my encounter with this huge continent. The beauty, the kindness, the patience…but I have also witnessed the cruelty and injustice brought on by a society I still do not understand.

Life in the Baobab house is good – every day we follow the construction (pictures tomorrow, I promise) that is progressing nicely. We enjoy our meals on the terrace overlooking mount Kilimanjaro and the sounds of birds, insects, cows, goats, donkeys…no cars, no traffic. Such peace. This is no place for stress, for rushing or trying to force things to happen fast. Life has its own pace and I am struck by how somehow things get done anyway. Brings perspective on life in at home.

The children (15 of them) are now living with Caroline a few miles away from us, but they come to visit often to play (they LOVE having so much space to run around) and to help out in the garden. I am used to living alone and really enjoy having so much life around me. Hopefully, if we keep getting the funding we need, the center will be ready for the kids to move in this summer. In this vast, at the moment rather dry area, where there until now was farmland (that belongs to Caroline)- a whole community is growing up. Some years from now, it will be self sustainable: growing their own food, starting a café for people to hang out, a house where guests from Sweden can stay and enjoy the life here…I really cannot wait to see this place thrive!

So, like I said, I am met with a lot of kindness, patience and love, but there is no way getting away from the brutality – yesterday in Arusha we drove past a crowd chasing a naked man, beating him, whipping him and Caroline said ”they will kill him. He has probably stolen something and the punishment for theft is death”. That was a lot to take in. How the crowd worked themselves up, no one on his side, no police to interfere. This is a peoples court and to understand how people can have the ”right” to take ”justice” in their own hands like that is very very hard to wrap my brain around. The image of that naked man running, falling, being whipped and pushed, will never leave me.

This is also why building Econef is so important to me. If the children that stay there, that would have nobody if it weren’t for Caroline, get a home, an education, learn to grow their own food, to cook and to live together in a community, they will hopefully be saved from a destiny of living in poverty. They will know love, kindness and compassion. It’s small change but at the same time – enormous.

I will show pictures very soon, be well,

Lisen

 

Viltskola del 51: Gran

with Inga kommentarer

Gran är gott. Om man nu absolut ska släpa in en gran i vardagsrummet och hänga pynt på den, som om den inte vore vacker nog som den är, så rekommenderar jag att köpa en ekologisk. Dels är det bättre för skogen, träden, luften, marken, miljön, planeten och allt det där, men då kan ni också nyttja den till något användbart, som fotbad, smaksättare till mat och dryck, som huskur vid förkylning och som krydda i godis.

Gran

Gran, Picea abies, är som bekant ett barrträd och som ingår i gransläktet och familjen tallväxter. En gran kan, om den inte kapas för att pryda ett vardagsrum, bli upp till 400 år. Världens äldsta gran, åldringen Old Tjikko, växer på Fulufjället i Dalarna. Och där har hen stårr och blickat ut över fjällen i 9550 år. I över nio årtusenden. Tanken svindlar och inte ens i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig vad den granen sett, varit med om och överlevt. Respekt.

Här en bild på Old Tjikko ur en av mina favoritböcker, ”Till träden” av Roine Magnusson, Åsa och Mats Ottoson (Votum förlag):

Old Tjikko
Old Tjikko

För indianer i Alaska ansågs granen så viktig att de bara kallade den ”trädet”. Det är lätt att förstå: gran innehåller naturligt både socker, mineraler och vitaminer. På våren kan man äta de späda skotten, och under vintern är det barren som kommer till nytta, då C-vitaminhalten är som högst, bara nypon och havtorn sägs innehålla mer (av våra nordiska växter). Koka en god barrdricka, det lär vara stärkande för immunförsvaret. Urkokad bark var ett bra kosttillskott i nödtider och av innerbarken gjorde man ett antioxidantrikt barkmjöl.

Här följer några fler tips på vad du kan använda din julgran till när den tjänat klart som prydnad och julklappsväktare:

– Linné skrev i Flora Oeconomica (1749) att ”Sönderhackat granris brukas över allt, att strös på golven, att därigenom förskaffa rummen en ren och angenäm lukt”. Ett lysande förslag! Strunt i doftljus och täck golven med granris.

– På 1800 – talet lär man ha skurat trägolv med sand eller hackat granris. Får, getter och hästar kunde få avnjuta gran till lunch och lär ha tyckt om det.

– Har du huvudvärk? Prova att lägga hackade granbarr på huvudet för att bota huvudvärk och / eller baksmälla. Man kan också linda granris om huvudet. Det gjorde man visst på 1700-talet.

– Grankåda tuggades för och lades på sår. Hela trädet men framförallt kådan innehåller starkt bakteriedödande och antiinflammatoriska ämnen.

– Ställ granen ute på balkongen eller i trädgården, förr eller senare (framåt februari / mars) kan det börja växa små ljusgröna granskott på den. Ät dem! De är goda och innehåller mycket C-vitamin. Gott i sallader, eller gör en god pesto av dem.

– De hårda, mörkgröna barren kan ångdestilleras för att ge ett extrakt som används för att stimulera blodcirkulationen. Den är lämplig att ha i ett varmt bad eller fotbad när man är frusen och / eller börjar bli förkyld.

– Såhär gör de ett granbad / fotbad: koka upp en stor kastrull med vatten. Lägg i några grankvistar och låt sjuda under lock 10 minuter. Häll vätskan i badkaret eller fotbadsbaljan, fyll på med vatten till en behaglig temperatur. Bada. Vid fotbad: svep en filt runt benen så du håller dig varm.

– Apropå förkylning – vid luftrörsbesvär, till exempel hosta, prova en gammal huskur: andas in ångorna från ett barravkok.

– Har du tröttnat på sötsliskig glögg tycker jag du ska prova den här friska, goda Granrisglöggen. Den komponerade Rune Kalf Hansen till vår bok Det Vilda Köket:

Skär en liten kvist granris i mindre bitar och koka den med 1 dl vatten och 1 dl strösocker i ett par minuter. Låt svalna och ställ i kylen minst ett dygn. Sila bort granriset och värm med 4 dl vitt vin, koka inte! Servera med torkade lingon och hasselnötter.

Granrisvodka
Granrisvodka. Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell

Vill du inte dricka glögg överhuvudtaget men vill ändå ha en festlig drink, gör en Granris och Vodkadrink. Även detta recept från Det Vilda Köket:i

Koka ihop 1 dl strösocker och 1 dl vatten med granriskvistar i 10 minuter. Låt stå i kylen i minst ett dygn. Sila och blanda med 24 cl vodka, skivad citron, grankvistar och isbitar. Servera i 4 glas.

Grandrink med Vodka Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell
Grandrink med Vodka Bild ur Det Vilda Köket, foto Charlotte Gawell

 

Önskar er en ljusfylld första advent,

Lisen

 

Ät örter och lev längre

with Inga kommentarer

Gång på gång får jag vatten på min kvarn att örter är bland det coolaste som hänt oss. De ger smak åt maten, de är vackra att se på, de är lättodlade, de kan snabbt och effektivt kurera en mängd vardagskrämpor, de kan användas till mat, drycker, hudvård, prydnad, i buketter och väldoft. Världen över finns ett enormt utbud av örter som genom årtusendens nyttjats och nyttjas än för att göra våra liv drägligare, härligare och roligare. Man odla dem eller skörda vilda. Det får man kalla flexibilitet och tillgänglighet! Vilken service de erbjuder.

Nu har jag läst boken ”Den blå maten” av vetenskapsjournalisten Henrik Ennart, med recept av Niklas Ekstedt (Ordfront förlag). Henrik Ennart har undersökt världens ”Blå zoner”, det vill säga områden där människor lever längst och är friskast. En av anledningarna, och kanske den viktigaste, till de här människornas långa liv och välbefinnande är vad de äter.

Den blå maten, snart på var mans bord!
Den blå maten, snart på var mans bord!

I boken får vi reda på vad de äter, vilka råvaror och hur de framställts, hur deras vardag ser ut i stort och vad de här olika zonerna har gemensamt. Till min stora glädje (men inte förvåning!) står följande att läsa:

Ät många olika sorters örter
Ät många olika sorters örter!

och:

Ha en egen örtagård
Årets bästa hälsoråd: Ha en egen örtagård!

Att ha en egen örtagård betyder inte att man måste ha en trädgård – det räcker med några örter i fönstret eller på balkongen, kanske har du tillgång till en odlingslåda eller kan dela en jordplätt någonstans med vänner. Ett av skälen till att odla själv är att man mår bra av att hålla på med jorden. Det skapar en känsla av sammanhang och gemenskap, det är en rofylld sysselsättning och, har det visat sig – jord innehåller en mikrob som heter Mycobacterium vaccae som, när man utsätts för den (genom att ha händerna i jorden till exempel), ökar immunförsvaret och förbättrar humöret lika effektivt som antidepressiva läkemedel. Bra biverkningar för umgänget med jord med sig också – man får mat och örter!

Begreppet Blå zoner myntades av en belgisk demograf, Michel Poulain och en italiensk statistiker, Gianni Pes. Undersökningarna började i en by i östra Sardinien, där Gianni Pes upptäckt  att byns invånare blev anmärkningsvärt långlivade. Många resor senare och noggrann forskning (som ni kan läsa mer om i boken, det är oerhört spännande läsning, även för er som inte älskar örter!) kom de fram till följande gemensamma nämnare:

– Blå zoner är relativt isolerade och har kunnat behålla sin traditionella kultur .

– Den generation som klarar sig allra bäst är de som vuxit upp med en traditionell livvstil (med allt vad det innebär av kost, livsstil, sociala relationer osv) OCH kunnat dra nytta av det moderna välfärdssamhället.

Maten:

– ät lite men bra

– ät fräscha råvaror, välj dem noga (tänk eko, lokalproducerat så långt det går, färgstarkt)

– ät till större delen vegetariskt med många olika sorters grönsaker och örter

–  låt kött och mjölk vara inslag i maten – gärna från får och getter

– fimpa processad mat och snabbmat

– fimpa socker, vitt mjöl med högt GI

– ät gärna frukt och honung

– ät många olika sorters grönsaker och örter

MEN DET ÄR INTE BARA MATEN SOM ÄR AVGÖRANDE FÖR HÄLSAN!

Motion

Rör på dig i vardagen! I de blå zonerna går människor inte i pension någonsin, oavsett ålder. De rör på sig ständigt, inte minst genom att odla grönsaker och ta hand om sina djur. De håller sig friska, glada, smidiga och spänstiga.

Sociala relationer. 

– omge dig med nära och kära, familj och vänner. Det här är något som kan vara en större utmaning än att påverka vad vi äter för oss som lever själva. Min lösning på det hela är att ofta bjuda hem mig till mina syskon och deras familjer, att bjuda hem vänner då och då på enkla vardagsmiddagar, se till att boka fika/ lunchmöten på stan, gärna på ställen där jag är stammis och känner mig hemma. Skapa starka band till andra människor.

Mål och mening: 

Den här punkten kan jag nog inte nog understryka vikten av. Har vi inte en känsla av mål och mening i kombination med sociala relationer kan vi äta hur rätt som helst och ändå må dåligt. Ett skäl till att gå upp ur sängen på morgonen, ett skäl att gå hemifrån på dagarna. Det kan vara allt ifrån att anlägga en örtagård till att bygga barnhem eller göra något annat storslaget, att ta hand om sina får, finnas till hjälp för sina vänner och familj.

Stress i blå zoner: 

– På Ikaria (en ö i Grekland) – lär allt gå i slow motion. Tid är ett omodernt begrepp och när man frågar vad klockan är får man till skämtsamt svar ”över 30″. Öborna sover tills de vaknar, tar en siesta efter lunch, och umgås med vänner till sent på kvällarna.

– I Okinawa, Japan, kommer ingen i tid till någonting och standardsvaret på det mesta lär vara ”nan kuru nai sa”, som betydre det löser sig. Det ska bli mitt mantra hädanefter!

– På Sardinien vandrar fårdaherdarna upp till bergstopparna (motion), där de samtalar och smakar på sitt medhavda vin medan djuren betar. Eller så sitter de bara tysta och njuter av utsikten och låter tankarna vandra.

– Nicoya halvön: här lever ättlingar till chorotegaindianerna. De lär vara vida berömda för att aldrig låta sig stressas upp över någonting överhuvudtaget.

Med detta sagt: läs boken! Väldigt inspirerande. Niklas  Ekstedts recept känns väldigt tillgängliga och lätta att laga även för en amatör som jag.

I boken får också vatten på den kvarn jag värnar om att det här med att lägga ett överdrivet fokus på ”rätt” och ”fel” råvaror eller en speciell ”diet” som är så poppis just nu, inte är en enfilig väg till hälsa. Det är hur vi lever och förhåller oss till våra liv och människorna i det som ger oss liv, lust och mening.

 

Eat well,live well, feel well!

Lisen

 

 

 

Avokado för vinterhy

with Inga kommentarer

Det har varit en fantastisk November, mild, solig, snäll. För att vara November. Månaden som är förstadiet till vinter och språngbräda till jul. Men hur snällt vädret än varit så går det inte att komma ifrån att hår, hud och humör kräver större omsorger än annars. Jag upplever att huden blir torr och håret förlorar sin stuns, så nu gäller det att sätta in tungartilleriet. Bläddrar i min första bok Lisens Örtspa för att få inspiration. Blir glad när jag hittar mitt avokado recept, där jag tar hela avokadon i anspråk! Det delar jag med mig av idag.

Lisens
Lisens örtspa

Råkar ha en jätteavokado hemma så det är bara att sätta igång. Den feta, mjuka frukten är mjukgörande och mosar man fruktköttet, som när man gör en guacamole, blir det en perfekt ansiktsmask. Kasta inte kärnan! Även den har hudvårdande egenskaper: lägg den i ett ljust fönster i cirka en vecka för att torka. Mal den sedan i en mixer till ett pulver som blir alldeles orange.

Mat för huden
Mat för huden

Avokadooljan, som är alldeles klorofyllgrön, innehåller fytosteroler, lecitin, squalane, vitamin A och E, mättade fettsyror, Omega 9 och Omega 7. Den är extra bra för torr och mogen hud. Känns håret torrt kan man med fördel massera in lite olja i hårtopparna.

 

Avokadoolja passar särskilt bra till behandling av torr, känslig och skadad hud. Finns att köpa i välsorterad livsmedelsbutiker. Välj den som är ekologisk.

Ur Lisens Örtspa, fotad av min ständige vapendragare Charlotte Gawell
Ur Lisens Örtspa, fotad av min ständige vapendragare Charlotte Gawell

Vill du inte offra fruktköttet utan hellre vill äta upp det så använd insidan på skalet  – där finns det fortfarande lite nyttigheter kvar så gnid den mot huden och vänta 10 minuter innan du sköljer av.

Här är receptet:

1 torkad avokadokärna, mald till pulver

1 liten avokado

2-3 msk avokadoolja

Blanda 1-2 msk pulver, avokado och olja  i en mixer (eller mosa ihop med en gaffel). Applicera röran i ansiktet och gärna i håret också. Skölj av efter fem minuter. Har du torra händer kan du med fördel smörja in händerna med avokadoröran, trä på en plastpåse och låt verka 15 minuter. Skölj av.

Ja men det var nog allt för idag. Solen skiner, längtar ut i skogen.

Hej från mig, Lisen

 

 

1 2 3 4 5 6 7 34