I natt jag drömde…om lindar! Hade planerat att skriva om En, Juniper Communis, idag. Men så kom linden och trängde sig före! Bokstavligen! Drömde inatt att jag var i Järna och där var det nån blandning av förvår och sommar eftersom kirskålen tittade fram, som jag girigt och lyckligt plockade av – samtidigt som linden blommade och jag åt lindknoppar! Kände till och med doften! Det händer ibland att växter kommer till mig i drömmar och jag har lärt mig  växtens ande gör så ibland, när de vill berätta att de är vår bundsförvant. Our allies. Så jag tackar och tar tacksamt emot och naturligtvis blir Linden dagens träd.

Det är speciellt med linden – länge har den betraktats som ett ”vårdträd”. Vårdträd var utvalda träd man hade förr på gårdar och under dem bodde vättar och hustomtar som det var viktigt att hålla sig väl med, för de hjälpte till på gården, såg till att boskapen var frisk, skörden riklig och månade om familjens väl och ve. Om man skadade trädet eller inte offrade till dem kunde de hämnas något alldeles gruvligt. Rent praktiskt såg vårdträdet till att skydda husen från blixtar slog ned i dem genom att vara högsta punkten, som tog emot blixten. Vårdträd fick man inte skada och det ansågs viktigt och naturligt att man offrade till dem och behandlade dem väl.

Träd har som jag skrivit tidigare alltid haft, och har, en stor betydelse för människan. Det ger oss virke och mat, skugga och trygghet. De inger mod, delar med sig av sin livskraft och framtidstro. Växer sakta men säkert. Jag har tur som bor där jag bor där det inom några minuters gångavstånd finns inte mindre än fyra lindalléer.

Vad är det för särskilt med linden då? Bara namnet…Tilia Cordata. Som musik. Cor betyder hjärta på latinet och syftar till lövets form. Men jag tror helt ovetenskapligt att det också berättar att linden stärker hjärtat. Den betraktades som kärlekens och glädjens träd och hörde till gudinnan Freja, fruktbarhetsgudinnan.

Vet ni hur en lind ser ut? Den har en kraftig gråaktig stam som när den blir äldre får långa, regelbundna fåror.Rötterna sträcker sig djupt ned i marken.

Det är fantastiskt att följa den under lövsprickningen från det att man först anar ett ljusgrönt skimmer bland grenarna, för att sen beundrade det lilla hoprullade, ljusgröna mjälla bladet som sticker fram och vecklar ut sig och med tiden blir mörkare. En glädjefest. Som slutar i tårar – linden gråter. Eller nej, det gör den egentligen inte, det är dess honung som droppar ned, men om man står under en lind just då och får en droppe på sig så känns det som en tår. Honungen märker man om inte annat om bilen står parkerad under en lind i slutet på juni, början på juli. Den blir alldeles kladdig! Så plötsligt slår hela trädet ut i blom! Tusentals små blomklasar öppnar sig bland löven och sprider en väldoft som man känner på långt håll. Och bland de gröngulavita små blommorna surrar bina, i massor. Ställ dig under en blommande lind och bara andas och lyssna. Det är som poesi med doften, surret, solen…

Linden, liksom människan (?) blommar först efter 20-30 år (och fortsätter sedan att blomstra). Men fullvuxen blir den först efter typ 150 år. Har läst någonstans att en lind kan bli upp till 2000 år. Tänk, det betyder att det finns lindar nu som planterades när Jesus och hans jämnåriga var tonåringar. Perspektiv…

Linden är också ett läketräd. De nyutslagna löven kan man skörda och äta på våren som sallad. De är utsökta. Ett lugnande te när sömnen inte vill infinna sig får man om man häller hett vatten på några lindblommor. Vid förkylning och feber används också blommorna som ett svettdrivande medel som stärker kroppens immunförsvar. Vid magsår, sår på tolvfingertarmen  eller vid katarr är det bra med lindblomste också.

Varför jag drömde om linden inatt? Inte vet jag – den blommade, jag åt av knopparna och det var ljuvligt. Livet har varit lite upp och ned sista tiden och jag har oroat mig på tok för mycket. Kanske ville den tala om att jag kan vara lugn, att allt är väl och hos Linden kan jag alltid hämta kraft när jag behöver.

Till att börja med kommer jag ta in några kvistar och sätta dem i vas. Om några veckor kommer det veckla ut sig ljuvt gröna små blad. Som fyller mig med hopp och mitt hem med spirande liv.

Så mitt råd om du vill lära känna en lind – leta upp en som växer nära dig, se till att följa dess förvandling i vår när saven stiger, njut av en sallad på nyutslagna löv, njut av doft och humlesurr och känn, att livet är härligt. Just här. Just Nu.

Trevlig helg,

Lisen