Viltskola del 16: Ängssyra

with Inga kommentarer

Äntligen -igår skördade jag årets första ängssyra. En första smak av försommar. Det blev ingen jättemängd, den är så liten än och jag tänker låta den växa på sig någon vecka, men vill tipsa om den nu så ni är redo när ni finner den!

Änggsyra 29 maj Foto Lisen Sundgren

Ängssyran smakar som den låter – syrligt. Passar som inslag i sallader, till soppa, till fisk att till att göra glass eller sorbet med. En pesto på ängssyra och rostad mandel är finfint att servera till vårmaten.

Om några veckor har bladen blivit såhär stora och får en liten rödaktig blomma.

Ängsyra1

 

Långt upp i norr kan man plocka ängsyra, och jag gjorde det när jag var i Lappland förra sommaren – häpnade när jag upplevde smaken som var så mycket intensivare en den ängsyra som växer här i Stockholm. Anledningen till det är att växtsäsongen blir kortare ju högre norrut man kommer, och när den väl kommer är det ljust nästan dygnet runt.  Växterna får brått att utveckla smak och doft så örter och grönt smakar ofta mer där! Samerna använde ängssyra till att syra mjölk (för att den skulle hålla längre) och åt bladen för att få i sig C-vitaminer på våren.

Hittar du ingen ängsyra i din närhet men har en okontrollerbar längtan efter de syrliga bladen kan du köpa frön eller plantor och odla i trädgården / balkongen / kolonilotten / odlingspallen…Såhär ser den ut:

Ängsyra, odlad Foto Lisen Sungren

Gör ett fint ansiktsvatten av änggsyra: lägg några blad i en kanna kallt vatten, och låt dra ett par timmar. Ta bort bladen och skölj ansiktet med det för en lätt peeling som ger huden vårlyster!

Ängsyra innehåller liksom rabarber oxalsyra som skyddar växten från sniglar, men som kan vara  skadligt även för oss om man får i sig för mycket. Så njut medan du äter ängsyra men gör det inte varje dag!

 

Viltskola del 15: Almfrukt

with Inga kommentarer

Halleluja! Nu är almfrukten på gång! Lyft blicken uppåt mot almens krona så ser du hur grenarna dignar av små gröna, runda ”vingar” som växer i en klase på bar kvist. I de här små myntliknande vingarna finns ett litet frö, som så småningom har potential att bli till en ny alm. Såvida inte jag äter upp den. Och det gör jag så gärna (ingen fara, det finns hur många frön som helst på varje träd, det räcker till både oss, fåglarna och trädets fortplantning).

Almfrukt april 2015

 

Åh, det vattnas i munnen när jag tänker på att jag snart ska få smaka!

Almfrukten har en mild, nötig smak. Ät den rå eller fräs den i lite smör och ha som tillbehör till kött, fisk, pasta eller annat grönt. Kanske är den god i gröna smoothies, jag har inte provat men kan tänka mig att det blir bra.

Dra av de gröna vingarna från klasen och skölj noga. Man kan hitta en del småkryp inne vid blomfästet. Det går att torka almfrukten för att sedan pilla ut det lilla fröet men det är alldeles för pillrigt för mig. Men man kan!

Almfrukt

Almfrukten håller ett par dagar i kylskåp.

 

Hejhej!

 

Lisen

Viltskola del 14: Röllekablad

with Inga kommentarer

Kryddig, besk, aromatisk och krävande. Krävande såtillvida att de små flikiga bladen som växer jämsmed marken kräver att man går ned på knä för att plocka dem. Håll ögonen på marken och fokusera blicken så ser du dem. Skulle jag ställa mig på en marknad och sälja dem skulle de kosta som guld då de är så små och lätta, men att plocka en näve av de goda bladen för husbehov går snabbt.

Rölleka heter på latin ”Achillea millefolium”, ”mille” betyder ”tusen” och ”folium” betyder ”blad”. Med det i minne blir det lätt att komma ihåg den, kolla efter de flikiga bladen. Som en liten kam.

På finska heter den ”Siankärsämö”. Det vet jag för att ”Det Vilda Köket” kommer ut på finska nu i dagarna och jag fick ett eget ex av den finska upplagan i min hand igår! Sedär, man lär sig nytt varje dag.

Röllekablad foto Lisen Sundgren

 

När röllekan går i blom blir bladen för beska, men då kan man äta blomman som har en stark smak och passar som smaksättare i oljor bland annat.

Bladen använder jag i sallader eller till örtsalt. Det har jag tipsat om tidigare men här kommer receptet igen:

5 dl finmalet havssalt

2 nävar hackade röllekablad

Mixa tills bladen blandats helt med saltet som blir grönt. Eller mixa i mortel. Häll upp i en ren, torr burk och förvara mörkt och svalt.

 

Röllekablad är gott att lägga på pizza, ha i en tomatsås till pasta eller hacka och strimla över en nässelsoppa.

 

I ”Det Vilda Köket” gjorde Rune en god sallad med vildsvinssalami (rölleka passar väldigt bra till viltkött), den såg ut såhär:

Recept ur Det Vilda Köket Foto Charlotte Gawell

Och det här behöver du:

Recept ur Det Vilda Köket

Ska du ut och plocka just idag kan du skörda (i Stockholmsområdet i alla fall): nässlor, kirskål, luktviol, röllekablad, gräslök, spansk körvel, tussilago, maskros, lönnblommor, vårlök, björklöv, ramslök och tusensköna. Inte illa med tanke på att det fortfarande är april och kallt i luften.

Janämen det var nog allt.

Ha det fint!

Lisen

Viltskola del 13: Vårlök

with Inga kommentarer

Gagea lutea. På engelska är den känd som Yellow Star-of-Bethlehem. Den lilla flocken med ljusgula blommor påminner om just ett stjärnkluster. En stjärna som leder vägen mot sommaren tänker jag. Vårlök blommar tidigt på våren och ger mat åt hungriga, nyvakna humlor och bin.
Vårlök Gagea lutea

Botanikern och läkaren Carl Fredrik Hoffberg skrev att vårlöken användes som ”nödmjöl”. Man kan tänka sig att matförråden hos våra förfäder ekade tomma i April efter en lång vinter, då spelade de tidiga örterna en viktig roll. Såhär skrev Hoffberg:  ”Wåfferdags-lök, w. i kåltäppor. a. Dess lökar kunna kokas och ätas: äfwen torkas och malas til mjöl under misswäxt, hwaraf med litet tilsats af annat mjöl, bröd bakas.”

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)

Vårlöken har blivit hipp, den förekommer till exempel på omslaget av senaste numret av tidningen Äkta Mat – i ett reportage om fältbiologen Roland Rittman, som skördar vilt till bland annat restaurang NOMA i Köpenhamn. Köp gärna tidningen och läs reportaget och låt dig inspireras av denna pionjär.
Äkta Mat nr 3 2015

Äkta matn 2 Foto Lisen Sundgren

 

Plocka den nu och använd den bums. Den är bäst färsk och inte värd att torka eller frysa in. Kanske kan det bli en god olja – jag har inte provat själv men om du vill göra det, här får du vägledning:

5 dl finmalet havssalt

2 dl vårlöksblommor

Mixa och förvara mörkt och torrt i glasburk.

 

Solen skiner – locka fram ”samlaren och jägaren” inom dig och gå ut och plocka!

 

Lisen

Galen i humlor

with Inga kommentarer

”Read this book”. Så står det på försättsbladet till Galen i humlor av Dave Goulson (Volantes förlag). Uppmaningen kan inte vara enklare.Och ämnet kan knappast vara mer relevant. Galen i humlor handlar nämligen inte bara om humlor. Den rymmer också en ännu större berättelse, nämligen hur vår planet mår och vad vi gör med den.

IMG_8476

Idag hade jag förmånen att få möta Dave, som är professor i biologi vid University of Sussex. Han är besatt av humlor. Så pass att han vigt sitt liv åt att forska på humlor och deras hemligheter. Han höll ett föredrag på Rosendals trädgård där han berättade om humlors liv, hur de tar sig igenom vintern, hur de bygger bon i jorden och hur de ger sig ut på matjakt nu när vårblommorna tittat upp. Vad mig anbelangar hade han gärna fått prata hela dagen. Ämnet är outtömligt och fullständigt totalt fascinerande.

FullSizeRender 2

Pollinerarna, det vill säga humlor, honungsbin, vilda bin, fjärilar, larver m.fl mår pyton. De dör av gifterna som sprutas på grödor (som vi sen ska äta…), de dör av sjukdomar och av svält (när ängsmarkerna med sina vilda blommor försvinner, när monokulturerna ökar och av andra skäl. Och inget av skälen är naturligt. Humlor har funnits i 30 miljoner år. Bin har funnits på vår planet i 100 miljoner år. De har klarat sig alldeles utmärkt, fram tills vi människor började sabba deras tillvaro något alldeles katastrofalt. Jag får ont i magen när jag tänker på det. Hur kunde det bli såhär?

Ofta när jag tänker på vad som sker i världen och med miljön grips jag av en känsla av otillräcklighet och hopplöshet. Jag kan inte ensam förhindra att isbjörnarna dör på grund av klimatförändringarna. MEN vad gäller humlor och bin kan vi alla bidra (BI-dra, hehehe) med att göra deras tillvaro bättre, och därmed säkra vår egen livsmedelsförsörjning. Vi kan:

– välja ekologiska livsmedel

– välja att äta en varierad kost (det finns fler grönsaker än tomater och gurka)

– odla örter! Bin, humlor och fjärilar ÄLSKAR lavendel, oregano, timjan, honungsört, klöver och väppling av olika slag…ta in dem i trädgården och du kommer rikligen belönas med god skörd av äpplen, bär och grönsaker.

– minsta lilla ytabidrar med sitt, även en liten stadsbalkong med några lavendelplantor gör skillnad.

– om du har trädgård, plantera sälg – ett livsviktigt träd för humlor och bin, eftersom det är den första mat de får när de vaknar ur vinterdvalan.

– vänta med att klippa gräset  – låt insekterna få mumsa i sig av tusenskönor, rödplister, maskrosor, svalört, vårlök och annat de tycker är gott. SEN kan du klippa med gott samvete.

Äh, vad långt det här blev…hoppas du orkat läsa så här långt, belöningen är att då får du veta att Dave Goulson gästar Babel nu på söndag den 27e april. Och läs boken! Jag börjar NU! Låt mig veta vad ni tycker när ni läst. Och ifall ni lärt er något nytt.

Bee good!

 

LisenFullSizeRender

Viltskola del 12: Tussilago

with Inga kommentarer

Tussilago farfara. Solens spegel. För visst ser den ut som en liten sol där den sticker upp på bar backe. Det vetenskapliga namnet för tussilago betyder bokstavligen ”jag fördriver hosta”: Tussis – hosta, ago – jag driver. Och det var just i det syftet som tussilago använts inom folkmedicinen. Men blommorna är goda! De har en karaktäristisk smak som påminner lite om…anis kanske är det närmsta jag kan komma på. Den är både söt, stark och aromatisk. Fint är att dra av kronbladen och strimla dem över en grön rätt, kanske smörslungad kirskål. Som små solstrålar som ger glans åt grönskan.

Tussilago Foto Lisen Sundgren

Blommorna kan man också fräsa i smör. Jag hittade ett recept på tussilagoglass, här får ni det: http://allemansratter.taffel.se/2011/04/19/sasom-solen-tussilagoglass/ Tycker det låter spännande. Äter man inte mjölkprodukter kan man säkert utgå från det här receptet som inspiration och göra om det med nötmjölk.

Nu måste jag ut, solen pockar på uppmärksamhet.

Tjing!

 

Lisen

 

 

Viltskola del 11: Lönnblom

with Inga kommentarer
”The earth laughs in flowers” skrev filosofen Ralph Waldo Emerson.          Om det är sant att blommor är jordens skratt så skrattar den nog så den kiknar nu! För nu belönas vi efter sju månaders gråtoner. Gul tussilago, djupblålila luktvioler, gyllene maskrosor, mjukt gul vårlök, blå scillor, krokus i alla möjliga kulörer och, när vi vänder blicken uppåt – körsbärsblommor. En blomstrande hyllning till livets återkomst.
 Körsbärsblom Foto Lisen Sundgren
Lönn, som är dagens tema, blommar på bar kvist och nu är den så taggad att slå ut att den knappt vet till sig.
Lönnblomma
Håll koll på den för när den slår ut kan man nämligen plocka blomklasarna och lägga dem på en sallad eller så. De blommar bara under ett par dagar så håll dig framme. De smakar sött.
När de späda löven slår ut kan du äta dem också, medan de fortfarande är små och blanka.
Annars är det mest lönnens sav som är känd som livsmedel. I USA och Canada, Maple syrup heter den då. Poppis tillbehör till pannkakor till exempel. Nu finns det faktiskt flera svenska företag som tillverkar sin egen lönnsirap från svenska lönnar:
och
That’s all folks, återkommer med en söt liten delikatess imorgon.
Bästa, Lisen
PS – om du har chansen idag att lägga dig under ett träd och glo på den klarblå himlen, så ta den. Medicin för kropp, själ och ögon som längtar efter färg.
Blå  himmer Lisen Sundgren