Drömmar om Lind

with Inga kommentarer

I natt jag drömde…om lindar! Hade planerat att skriva om En, Juniper Communis, idag. Men så kom linden och trängde sig före! Bokstavligen! Drömde inatt att jag var i Järna och där var det nån blandning av förvår och sommar eftersom kirskålen tittade fram, som jag girigt och lyckligt plockade av – samtidigt som linden blommade och jag åt lindknoppar! Kände till och med doften! Det händer ibland att växter kommer till mig i drömmar och jag har lärt mig  växtens ande gör så ibland, när de vill berätta att de är vår bundsförvant. Our allies. Så jag tackar och tar tacksamt emot och naturligtvis blir Linden dagens träd.

Det är speciellt med linden – länge har den betraktats som ett ”vårdträd”. Vårdträd var utvalda träd man hade förr på gårdar och under dem bodde vättar och hustomtar som det var viktigt att hålla sig väl med, för de hjälpte till på gården, såg till att boskapen var frisk, skörden riklig och månade om familjens väl och ve. Om man skadade trädet eller inte offrade till dem kunde de hämnas något alldeles gruvligt. Rent praktiskt såg vårdträdet till att skydda husen från blixtar slog ned i dem genom att vara högsta punkten, som tog emot blixten. Vårdträd fick man inte skada och det ansågs viktigt och naturligt att man offrade till dem och behandlade dem väl.

Träd har som jag skrivit tidigare alltid haft, och har, en stor betydelse för människan. Det ger oss virke och mat, skugga och trygghet. De inger mod, delar med sig av sin livskraft och framtidstro. Växer sakta men säkert. Jag har tur som bor där jag bor där det inom några minuters gångavstånd finns inte mindre än fyra lindalléer.

Vad är det för särskilt med linden då? Bara namnet…Tilia Cordata. Som musik. Cor betyder hjärta på latinet och syftar till lövets form. Men jag tror helt ovetenskapligt att det också berättar att linden stärker hjärtat. Den betraktades som kärlekens och glädjens träd och hörde till gudinnan Freja, fruktbarhetsgudinnan.

Vet ni hur en lind ser ut? Den har en kraftig gråaktig stam som när den blir äldre får långa, regelbundna fåror.Rötterna sträcker sig djupt ned i marken.

Det är fantastiskt att följa den under lövsprickningen från det att man först anar ett ljusgrönt skimmer bland grenarna, för att sen beundrade det lilla hoprullade, ljusgröna mjälla bladet som sticker fram och vecklar ut sig och med tiden blir mörkare. En glädjefest. Som slutar i tårar – linden gråter. Eller nej, det gör den egentligen inte, det är dess honung som droppar ned, men om man står under en lind just då och får en droppe på sig så känns det som en tår. Honungen märker man om inte annat om bilen står parkerad under en lind i slutet på juni, början på juli. Den blir alldeles kladdig! Så plötsligt slår hela trädet ut i blom! Tusentals små blomklasar öppnar sig bland löven och sprider en väldoft som man känner på långt håll. Och bland de gröngulavita små blommorna surrar bina, i massor. Ställ dig under en blommande lind och bara andas och lyssna. Det är som poesi med doften, surret, solen…

Linden, liksom människan (?) blommar först efter 20-30 år (och fortsätter sedan att blomstra). Men fullvuxen blir den först efter typ 150 år. Har läst någonstans att en lind kan bli upp till 2000 år. Tänk, det betyder att det finns lindar nu som planterades när Jesus och hans jämnåriga var tonåringar. Perspektiv…

Linden är också ett läketräd. De nyutslagna löven kan man skörda och äta på våren som sallad. De är utsökta. Ett lugnande te när sömnen inte vill infinna sig får man om man häller hett vatten på några lindblommor. Vid förkylning och feber används också blommorna som ett svettdrivande medel som stärker kroppens immunförsvar. Vid magsår, sår på tolvfingertarmen  eller vid katarr är det bra med lindblomste också.

Varför jag drömde om linden inatt? Inte vet jag – den blommade, jag åt av knopparna och det var ljuvligt. Livet har varit lite upp och ned sista tiden och jag har oroat mig på tok för mycket. Kanske ville den tala om att jag kan vara lugn, att allt är väl och hos Linden kan jag alltid hämta kraft när jag behöver.

Till att börja med kommer jag ta in några kvistar och sätta dem i vas. Om några veckor kommer det veckla ut sig ljuvt gröna små blad. Som fyller mig med hopp och mitt hem med spirande liv.

Så mitt råd om du vill lära känna en lind – leta upp en som växer nära dig, se till att följa dess förvandling i vår när saven stiger, njut av en sallad på nyutslagna löv, njut av doft och humlesurr och känn, att livet är härligt. Just här. Just Nu.

Trevlig helg,

Lisen

Bee good Bee Beeautiful!

with Inga kommentarer

Jag vurmar, som ni läst tidigare, för bina. För att de ser till att blommor blommar, att grödor pollineras och vi får mat på bordet. Att äppelträden befruktas och för att de surrar så trevligt i rosorna, för att de verkar vara så trevliga husdjur och för att de visar oss hur ett samhälle kan fungera när man samarbetar, gör det man är bäst på och gör sitt bästa. För att de ger oss honung, bivax, pollen, propolis och bidrottninggelé. Fullständigt osjälviska. Vad får de i tack från ossVi människor på att ta kål på dem! Med hjälp av monokulturer, miljögifter, vi utplånar deras hem och ser till att de svälter ihjäl med hjälp av GMO. Och nu är binas existens hotad världen över.

Men de jobbar på ändå, trötta och sjuka förvisso. Men de jobbar på. Så vi får mat på bordet och blommor på ängen även fortsättningsvis. Vad kan vi göra för att rädda dem?

-Köp ekologisk honung i alla lägen, oavsett vilket land den kommer ifrån.

-Adoptera ett bi eller två genom http://beeurban.se/

– köp naturlig ekologisk hudvård med äkta bivax och honung istället för knepiga mineraloljor och andra tokerier i.

Februari, tid för bivax. För många av oss känns huden torr som fnöske, fötterna är knotiga och har lager på lager av förhårdnader och nagelbanden ser ut som taggtråd, händerna är sträva och längtar efter sol, jord och grönt gräs, läpparna flagar. Känner ni igen er? Inte snyggaste årstiden helt enkelt. Det är då man tar hjälp av bivax! Bivax skyddar och vårdar, ger näring och mjukar upp. Det går ju inte att använda bivaxet som det är, det är ju stenhårt, men om man smälter det och blandar med vegetabilisk olja så får man en finfin salva. Har givit recept i tidigare blogginlägg i december. Men om man inte vill göra själv kan man ju köpa – läs vidare för tips!

Igår påpekade en god vän som inte sett mig på ett tag att ”du ser lite…trött ut. Kraftfull på insidan men trött på utsidan”. Hur rätt hade han inte. Tog en extra titt i spegeln och tänkte ”look alive girl…”

Så jag tänkte till och insåg att jag behöver lite TLC (tender loving care). Bokade in mig på en ansiktsbehandling på Stockholms bästa naturliga hudvårdssalong. Ahhhhhhh NU känns det lite bättre. Jenny Svärdendal (som driver salongen tillsammans med Mia Skaug) pysslade om mig, masserade, pratade snällt och lugnt och smorde in mig med naturlig väldoft från deras egen hudvårdserie. Den innehåller bara rena, naturliga råvaror som är snälla mot människa och miljö. Handgjorda i Stockholmsområdet. Eftersom jag har en förkärlek för bivax var det inte konstigt att jag föll jag för deras Beeswax body oil. Min törstiga hud slukade glupskt i sig denna ljuvliga lotion och jag undrar om den också kan ha gjort något med mitt humör för jag känner mig kvittrande glad! Med silkeslen hy. Jojomensan. Och ja, I look (and feel) alive!

Nu håller Moonsun till på Bondegatan men 1 april flyttar de till Odenplan! Där kommer de sälja sina produkter och ge behandlingar. Om ni bokar behandling där får ni 10% på alla produkter om ni hälsar från mig : ) April är en ypperlig tid att göra sig lite vårglad och vacker, så hör av er till dem och boka på. http://www.moonsun.se/

Bee good! Feel good! Bee beautiful!

 

Gran och mimosa

with Inga kommentarer

Gran. Är det inte lite konstigt att vi mitt i vintern tar in ett TRÄD i vardagsrummer, och klär det med färgglada prylar? Och detta med stort allvar – Gud nåde den som försöker ändra på hänga vad som helst i granen. I vissa familjer har man en ”vuxengran” och en ”barngran” så man slipper tvista om estetiken…Vi är för söta, människorna. Vårt granbegär visar till viss del på vår tradition att kring högtider se till att vistas vid träd, och att de onekligen har en stor del i våra liv. Ett minne som sitter kvar i generna från den tiden då träden betraktades som heliga, och vi vördade dem med ceremonier och ritualer. Typ dansade kring dem…precis som gör med granen!

Gran är alltså dagens tema och del 2 i min lilla serie om träd. Picea abies heter den på växtlatin. Granen känns lämplig att skriva om nu i vårvintern innan övriga träd knoppat ut i grönskan. Vår barriga vän står ju grön året om och bekymrar sig föga om kyla och vila. Så hur är det nu med jultraditionen? Det är inte helt rationellt att hugga ned ett träd, släpa hem det för att två veckor senare kasta ut det på gatan. Man skulle kunna tro att det är en kristen tradition, eftersom den knyter an till julen, men icke! Att dansa kring träd är en urgammal tradition som vi ägnat åt oss långt innan Gud och Jesus ens var påtänkta. En tid då gudar och andeväsen bodde i träden, väsen det var bäst att hålla sig väl med för att garantera lycka och hälsa. I offerlundar tillbads gudar vid heliga träd, ett tema som återfinns i alla kulturer.

Tillbaks till granen. Ett av våra vanligaste träd. En gran kan bli 400 år men det finns, på Fulufjället, en gran vars rotsystem sägs vara 9559 år gammalt. Cool. Granen betydde mycket för att säkra överlevnaden för ursprungsbefolkningar på norra halvklotet. För Athabasca indianerna som bodde i Alaska, var granen helt enkelt känt som ”trädet”. Den var livsviktig och användes som byggnadsmaterial, till mat och medicin.

Linné berättar i sin Flora Oeconomica hur ”sönderhackat granris brukas över allt, att strös på golven, att därigenom förskaffa rummen en ren och angenäm lukt”. För bara ett par hundra år sedan skurade man trägolv med hackat granris eller så matade man får och hästar med det.

Ett tips från 1700-talet, som jag inte kan garantera att det fungerar, men det kostar ju inget att prova…Linné hävdar att gran hjälper mot baksmälla. Har man ont i huvudet så räcker det att linda granris runt huvudet. Vet inte om det heller fungerar. Vad jag däremot vet är att en dekokt av gran är en näringsrik dryck som man kan dricka under vintern för att stärka immunförsvaret.

Fler grantips: kåda kan man tugga för att få bättre andedräkt. Eller lägga på sår.

Granskott innehåller en hel del C-vitamin. De kommer i maj/juni och kan ätas råa, eller så kan man koka, steka, ånga, mixa, woka dem.

–       Pröva en nästan nyttig snaps: mixa granskott med vodka till en illgrön.

–       Lite nyttigare –  gör en smoothie med granskott, havremjölk och banan. Stek skotten med lite lök och grädde och rör ned i en pasta.

–       Lägg granskott i en sallad

–       Gör godis av jordnötsmör, honung, hackade granskott. Blanda till en smet och rulla små bollar som du rullar i riven kokos.

–       Gran hjälper mot hosta och förkylning. Grandryck gör du enkelt genom att koka en grankvist, lägg i ett par enbär. Låt sjuda under lock 5 minuter. Söta med honung när blandningen svalnat något, tillsätt saften av en halv citron eller apelsin. Drick vid behov.

–       Gör som samerna – drick avkok på granbarr eller grankåda vid urinvägsinfektion.

–       Granavkok kan du hälla i badet – det är antiseptiskt och läker och rengör huden samt stärker immunförsvaret.

–       Prova granbarr som krydda till viltkött.

–       Smaksätt olivolja med gran! Lägg en grankvist i en flaska olivolja och låt stå en vecka eller två, tills oljan tar smak. Gott till kött, fisk och rotfrukter. Inte dumt att drissla lite granolja över nykokta, heta belugalinser.

–       Håll ögonen öppna på granstammarna i vår- när saven stiger kan du enkelt skrapa av saven och äta den som godis. Kådan är bakteriedödande och kan användas som plåster på sår eller kokas i vatten och drickas vid förkylning.

När jag introducerade vilda grönsaker för min kompis Rune Kalf – Hansen, som är kock och skriver kokböcker (Kalf-Hansens ekologiska kök) så föll han pladask för granskott. Tänk stekt strömming fylld med granskott till exempel, gör en granskottspesto och servera på en bit knäcke. Livet kan vara enkelt. Och gott.

Vill ni ha ett helgtips? Åk till Rosendal – caféet har öppnat för säsongen. Njut av färg och doft av den blommande mimosan.

Tjing, Lisen

 

Talltokig

with Inga kommentarer

Då börjar min trädresa här då. I några veckor framöver kommer jag skriva om olika träd som är vanliga i vår svenska flora, och som betyder något för mig. vem vet, kanske kommer det några rapporter någon annanstans ifrån också vad det lider. Livet är fullt av överraskningar. Först ut  är tallen. Tall för att den onekligen är i säsong, för att den växer i en skog nära mig och för att jag just i år haft lite smådille på att pynta med tallkvistar för jag tycker de är fina. Det vetenskapliga namnet för tall är Pinus sylvestris. Sylvestris kommer från latinets sylva som betyder ”växer i skogen”.

Ett vanligt barrträd som finns i hela vårt avlånga land. De flesta väl känner igen tallen? Ett träd vi är bekanta med, en trogen följeslagare. För de som ger sig ut i skogen vill säga. Efter att ha läst Hillewi Wahls kolumn i Metro idag om vår relation till skogen börjar jag tvivla. Hon beskriver hur barn och ungdom inte ger sig ut i skogen längre för den är ”ofräsch” och ”det finns ju ingenting att köpa där”. Så man sitter hellre hemma och spelar dataspel – med föräldrarnas välsignelse eftersom de (enligt kolumnen) anses skogen för farlig. ”Man kan ju slå sig”. Ja, då måste det ju vara bättre att uppleva skogen genom datorn. Eller? Oj, nu for jag iväg på ett sidospår, men jag kan ju inte låta bli. Jag menar – skogen är ju en del av vårt ursprung. Människan har levt med, i och av skogen i årtusenden! Tagit del av dess generösa gratisgåvor, bara för att nu förkasta den som ”ofräsch och tråkig”. Jag är kanske väldigt gammeldags men är det inte något knas med den uppfattningen? Läs artikeln själva. Ta sen med er själva och barnen ut och ha ett hejdundrande snöbollskrig eller åk pulka i en brant backe.

http://www.metro.se/kolumner/barn-tycker-att-skogen-ar-ofrasch/EVHlbn!9hJebfNyEVkJc/

Tall var det ja – Sveriges äldsta tall är 738 år gammalt. Det betyder att det stått där det stått (i Muddus Nationalpark, enligt Virtuella floran) sedan medeltiden. Tanken hisnar på hur världen förändras sedan den slog ned som ett litet litet frö. Som art har den funnits här sedan den vandrade hit söderifrån under senare istiden.

Idag används tall mest inom skogsindustrin. Furu används till trämassa, bräder och bränsle. Jag ser framför mig (med skräckblandad förtjusning) köket jag växte upp i som modren lät inreda helt i furu. Från golv till tak, inklusive möblerna. Det var lite som att bo i en bastu. Men hållbart var det ju…

På Wij trädgårdar har de en tallallé:

Men innan skogsindustrins dagar så var tallen ett viktigt medicinalträd! Tallbarren innehåller mängder med C-vitaminer och av dem kan man koka en näringsrik dryck så håller man sig frisk hela vintern. Det fiffiga är, naturen är ju fiffig på det sättet att den ser till att förse oss med det vi behöver när vi behöver det, att vintertid innehåller 600 gånger mer C-vitamin än under sommaren.

Såhär gör du en energivande och god barrdryck: koka upp 1 liter vatten. Tillsätt grovt hackade barr, cirka 3-4 dl i det kokande vattnet.  Låt sjuda 15 minuter under lock. Häll av och drick. Tillsätt gärna en näve torkade nypon eller några torkade äppelringar. Näringsrikt? Absolut – du får i dig, förutom nämnda vitaminer, även kalium, kalcium, magnesium, mangan, zink och järn.

 

Tall har inflammationshämmande egenskaper och har man problem med luftrören, typ slemhosta eller luftrörskatarr, så kan jag rekommendera att andas in tallånga! Koka upp en stor kastrull med tallbarr. Stäng av värmen och häng en handduk över huvudet så det blir som ett litet ångtält. Andas in ångorna. Very good indeed.

Tallbarksmjöl var poppis för några år sedan, och det såldes barkknäcke som tingade ett högt pris i hälsokostbutikerna. Med all rätt, för det är exklusivt som tusan och ett mödosamt arbete att ta fram. Förr har mjölet från tallens innerbark varit viktig föda, inte minst bland samerna, som visste att nyttja barken – den blandades med renmjölk till en gröt som man åt med sked. Mjölet användes också till redning av soppor och grytor.

Mer matprat:  i maj kommer tallstrunten! Fruktsamma små rackare. När de är mogna är de fyllda av miljontals små pollen (ståndarmjöl). Tar man på dem täcks hela handen av det gula pulvret som ska befrukta tallens blommor på närliggande träd. När vinden får fatt i dem blåser de iväg till grannens honblomster som befruktas och förvandlas till en kotte, som i sin tur innehåller frön som ska bli till nya träd.

Även smala, unga rötter går att äta. Om man drar upp en lite yttepyttetall fint och försiktigt så kan man ta vara på de späda rötterna. Koka, stek eller torka. Gröna kottar, på våren när de är gröna, kan man också äta. Har inte provat men det ska jag göra i vår. Kokta. Med smör kanske? Till en fiskbit?

Tallstrunten är en delikatess att åtnjuta i maj och juni. Ät dem råa i sallader, eller gör en enkel ”chutney”: hacka dem fint, blanda med honung, lite chili, salt och rostade hasselnötter. Helt galet gott! Och supernyttigt. Välbehövd energi efter vinterns alla vedermödor.

 

Nu kan man tro såhär att en tall är en tall är en tall. Men så är icke fallet har jag lärt i ”Trädets tid” (Christel Kvants bok). Den äkta ”naturskogen” lever en hotad tillvaro men intensiv skogsindustri leder till avverkning som rubbar ekosystemet. Industrin har lett fram till att man importerat en snabbväxande tallsort från USA. Den är produktiv som få, ger mängder med pappersmassa och allt vad nu industrin kan tänkas behöva från en tall. Gott så. Men…den är sårbar i vårt klimat, smittas lätt av svamp, fåglar som livnärt sig på tallfrön kan inte äta dess frön då deras näbbar är anpassade efter en annan typ av kotte. Denna främling i våra skogar förändrar miljön för andra växter och allehanda insekter. Det blir knas och vad som sker i framtiden får tiden utvisa. Läs mer i ”Trädets tid”. Det är upplysande läsning.

Mitt tips – ge dig ut i skogen, njut av tallarna, koka lite talldryck och njut av skogen som inte ställer några krav på dig att vara något annat än människa. Det är inte så dumt.

Rekommenderar följande läsning om du vill lära dig mer om tallen:

Trädets tid – Christel Kvant (Norstedts)

Vilda växter som mat och medicin– Stefan Källman

Ciao, Lisen

Se Träden!

with Inga kommentarer

Inspirerad av Christel Kvants bok ”Trädets tid, som jag skrev om i förra veckan, känner jag min nu manad att ge träden mer utrymme här på bloggen en tid framöver. Rotfruktstemat kan man förvisso fördjupa sig i evigheter men nu lyfter vi blicken mot trädkronorna och ser himlen ett tag!

Utan träd skulle vi inte existera. Jag vågar lugnt påstå att vår relation är helt kompromisslös och ovillkorlig. Inga träd=inget liv. Punkt. Vi är helt och fullt beroende av dem och de går inte att ersätta! Träden binder koldioxid och tillbaka får vi friskt syre. Träden binder jorden så vi kan odla på den, bygga hus och ha fast mark under fötterna. De ger oss skugga och svalka, mat och medicin, värme och byggmaterial. För att inte tala om regnskogarna. Oj, bara deras betydelse kan vi ägna spaltmeter åt. Men här kommer jag främst koncentrera mig på vår nära natur.

När vi slår ut skogar slår vi samtidigt ut hela ekosystem och gör oss själva, våra barn, barnbarn och kommande generationer en stor otjänst.Vi berövar dem liv. Så. Nog med tråkigheter.

För mig personligen har träden spelat en stor roll i mitt liv. Jag växte upp i hus med trädgård nära en skog där jag gärna strosade ensam som barn. Som vuxen har jag alltid bott i städer men alltid i närheten av träd. De ger mig trygghet. Där jag bor nu finns det flera lindalléer, utanför fönstret en jätterönn, och ett gäng almar som När jag varit under isen, tvivlat och sörjt har jag känt både tröst, kärlek och värme från träden. Som om de var vänner som är experter på att trösta och förstå! Likväl har de förstärkt min glädje när jag känner mig uppfylld av liv.

Av träd har jag lärt mig att släppa taget och ha tillit till att det alltid kommer något nytt – oavsett livets alla stormar och vintrar. Se bara hur de släpper sina löv, står spritt språngande nakna och bara vilar tillitsfullt hela vintern för att sedan, när solen och ljuset återvänder, förnya sig och slå ut i en grön lovsång med full kraft!

Av träden har jag lärt att om man rotar sig i gynnsam jord (läs: våra tankar, attityder och relationer och hur vi tar hand om oss själva) kan man stolt sträcka på sig och låta tankens och fantasins grenar ta sina egna vägar.

Mot ett träd kan jag luta mig mot när jag är trött. Söka skugga under när solen bränner, söka skydd bakom när det blåser, betrakta när jag behöver stilla tanken, promenera bland när jag vill ha sällskap eller umgås med när jag behöver höra något klokt. Utan träd är jag körd helt enkelt!

Inom Traditionell Kinesisk Medicin (TCM) talar man om ”The Five Element Theory”, där all energi och alla substanser relateras till något av elementen Eld, Jord, Metall (eller Vatten) och Trä. Trä betraktas inom TCM som vårens element – känner att det passar in nu att skriva om träd just nu just därför. Nu när vi börjar få en aning av vår i luften. Jag hör fåglarna som skvallrar om att den är i antågande. Bara härda ut ett litet tag till.

Som element representerar trä allt som lever – växter, träd, och vår fysiska kropp. Gissa vilken färg som förknippas med trä? Ni som gissar GRÖNT gissar rätt! Trä står för”början” eller ”födelse”. På det mentala planet står det för ”idé”. Trä ger klarhet åt tanken, ökat fokus, stärker beslutsförmågan och hjälper oss förverkliga våra idéer. En promenad i skogen bekräftar att det finns en sanning i detta, eller hur? Så låt oss hänge oss åt träden ett tag. Förankra rötterna i den mylla som är ditt liv. Sträck armarna mot ljuset, låt dagdrömmarna drömmas och låt vinden susa genom trädkronan för att blåsa ut det gamla som inte längre gör nytta och gör rum för det nya och friska. En mental detox!

Men jag ska tillstå att min språk känns futtigt när jag försöker beskriva trädens betydelse och skönhet, deras läkekraft och villkorslösa kärlek. Så jag lämnar över till allas vår Tranströmer:

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.


Ni har säkert mängder av trädhistorier – människa och träd lever i symbios på alla sätt och vi behöver varandra. Kanske har du ett ”eget” träd som du följer från dag till dag. Ett eget äppelträd som ger blommar i maj och ger frukt i september.

Varje år snöar jag in på en viss ört eller blomma, i år blir trädets år. Dela gärna med er av era trähistorier!

Årets nyhet i all enkelhet:  i vår och i höst är ni välkomna att komma med på Trädvandringar  med mig på Rosendals trädgård och ute på Djurgården. Datum kommer snart på hemsidan! I’ll keep you posted.

Till dess kommer jag skriva om olika träd här, om deras betydelse för oss och hur de kan användas till mat och medicin. Inom kort, typ imorgon kommer ni få läsa om Tallen.

Tja ba,

Lisen

 

Trädlängtan

with Inga kommentarer

Det händer att jag läser en bok, ser en bild, hör en sång, fångas av en tavla som berör så djupt att jag nästan blir arg att jag inte själv kom på att skriva den texten / boken /dikten, skrev den låten, målade tavlan eller tog den bilden. Nu har jag drabbats igen. Av Christel Kvants bok ”Trädets tid”. ”Trädets tid” är hennes gåva till alla som älskar träd. Och till de som inte vet om att det gör det men kommer bli påminda när de läser boken!

Christel Kvant är trädgårdsjournalist och har skrivit en lång rad trädgårdsböcker men nu tagit klivet ut i den vilda naturen. Den som är allas vårt ursprung och självklara tillhörighet!

Träd har i alla tider haft en stor betydelse för människan, faktum är att utan dem skulle vi inte finnas till – de ger oss skugga när solen ligger på, hus att bo i och eld som värmer när det blir kallt, och inte minst mat och medicin. Träd ger oss trygghet – när jag är ute och går känns träden som jag följt i över tjugo års tid som gamla bekanta och av träden har jag lärt mig om tillit och om att släppa taget. Inte minst binder de koldioxid och ger oss friskt syre.

Vi mår bra av att umgås med träd! Vi blir lugnare, blodtrycket sjunker, vi återhämtar oss snabbare från sjukdom – japp, allt detta är vetenskapligt bevisat! Träd ger oss inte bara snabb terapi, de ger oss omedelbar terapi!

Med läsningen av ”Trädets tid” jag färdats på en resa genom tid och rum – från Skånes bokskogar till Norrlands granar, från Teneriffa och djupt in i regnskogarna, fått mig att i fantasin färdas miljoner år tillbaka i tiden och åtminstone tusentals år in i framtiden, känna doften av skog och ta del av djurlivet i en stubbe. Fått mig att pendla mellan hopp och förtvivlan – förtvivlan över hur vi människor på mycket kort tid lyckats vålla så mycket skada, hopp över att det fortfarande, kanske, finns något vi kan göra åt det.

Det är ju såhär, som Christel Kvant påpekar i boken: ”Utan träden kan vi inte leva. Så är det.” Inga träd = inget syre. Inga träd = inga rötter som binder jorden. Inga träd = ingen medicin.

Läs den! Läs ”Trädets tid” för att den är så vackert skriven, för att bli påmind om något av det mest grundläggande i livet – vår relation till naturen, för att njuta av Viktor Kvants trolska illustrationer och Tobias Kvants formgivning. En bok för alla sinnen.

Kanske vi möts på en trädplanteringsresa någonstans på klotet? Kolla in http://www.treesforlife.org/

 

Nu ska jag ut och krama ett träd eller två : )

 

Lisen

 

Gamla flaskor

with Inga kommentarer

Någon mer än jag som förvånat blinkar mot solen och känner att livet vaknar i kroppen? Nej, jag påstår inte att det är vår, så optimistisk är jag inte, men iallafall, det är något med ljuset. Ljuvligt är det.

Hehe, jag har blivit trendskapande på gamla dar. Som jag nämnt tidigare här så dukar jag ett bord för Mateus på NK Classic home var tredje vecka. Jag vet, det är ett jätteroligt uppdrag, särskilt som jag får fria händer att hitta på vad jag vill. Personalen ser roat på när jag släpar in kvistar, grönsaker, armeringsjärn eller vad jag nu fått för mig. Nå, förra månaden satte jag tallkvistar i gamla vinflaskor som jag tagit av etiketten på (jag vet, verkligen ingen nyhet, den budgetvasen/ljusstaken har vi alla tagit till). Idag berättade Alicia, som jobbar på Classic Home, att flera (inte en, FLERA) stylister varit där för att låna prylar och bett att få låna de här FANTASTISKA flaskorna. Och frågat VEM som designat dem och de ÄR ju så vackra. Hehe, jag snodde dem ur grovsoporna. Så kan det vara. Så om ni ser bilder och dukningar med massor med avetiketterade flaskor med tallkvistar så vet ni vem som började!

Idag dukade jag igen och lät flarrorna vara kvar, men nu längtar jag efter grönska och skapade en körsbärslund. Typ.

 

Det var det.

 

Ha det!

 

Lisen

Ljuset är tillbaka!

with Inga kommentarer

Jag måste tillstå att jag inte är den flitigaste bloggaren i cyberspace. Skyller på att det är vinter och vinter är tid för vila, introspektion och skapa ny visioner. Det är ju en väldigt trevlig sysselsättning i vintermörkret. Men så plötsligt kom ljuset tillbaka! Påhejad av gnistrande snö som reflekterar ljusets strålar mångfalt, som om den vill hjälpa oss att kompensera för ljusbristen vi lidit av hittills. Bara att bylta på sig och gå ut och njuta.

Med solen rinner inspirationen till så nu kanske jag blir en flitigare bloggare framöver. Åtminstone glamorösare – solen ÄR ju så stark att jag känner jag att jag MÅSTE inviga mina nya solglasögon : ) Det är väl inget som hindrar att man känner sig glamorös trots att näsan är illröd och rinnig, ögonen tåras och man är inlindad i lager med fleese, ull och jättekängor! Det är inte helt apropå som jag förde mina nya solbrillor på tal. Jag vill nämligen berätta om dem. För att: jag och min svägerska tog en tur ut till Formexmässan för ett par veckor sedan. Det är alltid lite intressant att se vad som händer på prylfronten. Om inte annat för att ta tempen på medvetenhet kring ekologi, miljötänk, socialt ansvar och recycling. Oftast kommer jag hem besviken och kan bara konstatera att det produceras fler och fler prylar som ingen behöver och inte ett enda företag visar något som helst intresse för hur världen kommer se ut om några år.

MEN i år dök det upp ett par ljusglimtar – bland annat i form av glasögon!

Det danska märket MONKEYGLASSES, http://www.monkeyglasses.com/ har designat och producerat glasögon som är både fantastiskt snygga, CO2-neutrala, fair-trade och skitsnygga i mitt tycke!

Bågarna ser ut att vara gjorda i trä, men då det skulle vara alldeles för ömtåligt, är de tillverkade i bomullsacetat. Läs mer om materialet här http://www.monkeyglasses.com/baeredygtighed-og-acetatbriller

Dessutom går 25DKR per sålda glasögon till att rädda orangutanger i Borneos regnskogar. Mer om detta kan du också läsa på deras hemsida. Glasögonen går att köpa via deras hemsida.

Så… när jag nu kände mig tvungen att tillfredställa mitt shoppingbegär (och det händer faktiskt inte ofta nuförtiden kan jag nöjt konstatera) så känns det ju bra om det är en win-win situation.

Jaha, det var det. Ha en fin helg i snön!

Lisen