Meningen med livet

with Inga kommentarer

Ni har alla undrat och jag med. Grubblat, grunnat, läst, tvivlat. Men såhär är det, helt kort:

Livet är till för att njutas.

Som bevis för min tes citerar jag Lasse Berg, författare till bland annat ”Skymningssång i Kalahari” . Han om någon borde veta vad han talar om efter att ha studerat människans ursprung och utveckling grundligt. I korthet säger han att ”livets mening är att vandra tillsammans mot horisonten, snackande och skämtande”.Ok. Bra. Det känns lite lättare i hjärtetrakten, för jag har haft på känn att jag är nåt på spåret när jag har det bra.  Går promenader i höstsolen, hänger i naturen med min 8-åriga brorson en hel dag och det räcker att bara vara. Det var egentligen bara det jag ville dela idag  – njut av livet, du duger som du är. MEN när jag ändå har dig kära läsare på tråden fortsätter jag där jag lämnade senast: Vad finns det i naturen nu som vi kan äta?

En något svårflirtad delikatess är kardborrerot. Kardborren växer vilt lite här och var och gärna i hårt packad jord, vilket gör den något svårskördad. Men det är värt det. I Japan kallas den Gobo och betraktas roten som en delikatess. I min ljuva ungdom bodde jag i NY och åt ofta japanskt, bl.a då picklad gobo i risvinsvinäger. Eller kokt i misosoppa. Kardborre är en två-årig växt och det är framför allt första året roten smakar gott, sedan blir den lite träig. Hur man vet hur gammal den är? Enkelt, första året är den bara en bladrosett, alltså ingen stjälk och inga kardborrar.

En annan goding som har sin bästa tid nu är nypon. Nu smakar de som bäst och de finns i rikliga mängder. Plocka och njut nyponsoppa, nyponpuré, nyponkompott, nyponmarmelad, syltade nypon, torkade nypon… Enklaste sättet att göra soppa eller puré är att koka dem och sen pressa ut fruktköttet  genom en finmaskig sil för att få bort de hårda små kärnorna. Har jag stora nypon delar jag dem, pillar bort kärnorna och rör ihop dem med lite honung och timjan, salt och peppar. Gott att servera till ugnsbakad Gobo. Till exempel.

Det var allt för idag. Glöm nu för all del inte livets mening och ha en fin vecka!

 

Lisen

I’m back

with Inga kommentarer

Vän av ordning undrar nog vad jag är för en dagfjäril som ena dagen går ut med att nu jädrar ska här bloggas och så rätt var det är så händer det ingenting. Ja, så kan det vara. Saker kommer i vägen, som sommar, korta förälskelser (nej, de är över, tur det för man får ju inget gjort så länge de varar.Förresten är förstår jag mig mer på arbete och vänskap än karlar), utflykter runt om i landet med besök hos andra nördar och livsnjutare- hos Simon Irvine på Läckö slott fick jag inte bara middagsällskap men också en privat guidad visning i köksträdgården och jag lovar – den mannen för kål och kompost till poesi. När han säger att han odlar världens godaste persilja så menar han det. Den ÄR världens godaste.

Hos Hannu på Kinnekulle blev jag så tagen av hans trädgård, mat och omgivande natur att jag nästan flyttade dit på kuppen.

På Gotland njöt jag hav och mängder av god mat och skönt umgänge, så nu flödar inspirationen igen, så – välkomna tillbaka till min blogg! Och tack för att ni läser den : )

Jag har många vänner som jobbar med mat och efter att idogt ha dragit in ogräs och andra vilda grönsaker i deras kök så får jag nu nästan dagligen frågan ”vad finns det i naturen att äta nu?”. Året runt. Det kanske är fler som är intresserade så här och närmsta tiden kommer några tips.

Svamp och lingon känner ni redan till så det lämnar jag åt experterna. Här är mina sensommar-favoriter:

Kärleksört – kan man äta hela säsongen. Bladen har en fin konsistens och smak som påminner om sockerärtor. Använd dem råa eller ångade. Gott med bara lite smör och salt. Massor med C-vitamin!

Rödklöver finns det fortfarande på sina håll. Näringsrik, söt smak och så vacker att ha i sallader. Dra loss de rosa kronbladen och strössla över … inte vet jag – allt! Pasta, sallad, på smörgåsen, risotton, fisk, kött. Vackert blir det.

Nu gör vårörterna ett sista, nej näst sista -för i bästa fall kan ni skörda dem in i November -varv. Där man klippt gräset (mitt skördehak är Djurgården och där hålls gräsmattorna efter kan jag säga. Tur för mig som kan plocka späd kirskål i mängder) kommer det upp späda blad hela tiden. Det är de som är goda. En favorit är såklart kirskålen. Såhär inför hösten laddar jag med gröna smoothies och soppor så kirskålen är ett välkommet tillskott i mitt kök. Pröva en grön smoothie med banan, kirskål, färskpressad äppelmust, sesamfrön och lite ingefära. Nyttigt som bara den men framför allt GOTT. Pigg blir jag hela dagen av en sån gröning.

Så. Det var allt för idag. Imorgon vankas det mer, kanske får ni recept på min bästa nyponkompott då. Man får se.

 

Good to be back, more soon.

 

Lisen